Referenser till SFS 2006:74 opengov.se http://www.opengov.se/ http://www.opengov.se/govtrack/sfs/feed/2006:74/ http://www.opengov.se/govtrack/dir/2012:125/ 2012-12-13T12:00:00+01:00 2012-12-13T12:00:00+01:00 2012:125 En ny Bryssel I-förordning Justitiedepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 13 december 2012</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2> <p>I Bryssel I-förordningen finns det gemensamma EU-regler om vilken medlemsstats domstol som får pröva en privaträttslig tvist. Förordningen innehåller också bestämmelser om erkännande och verkställighet av domar som har meddelats i en annan medlemsstat. EU har beslutat om en reviderad förordning. En särskild utredare ska föreslå de kompletterande författningsbestämmelser som den reviderade Bryssel I-förordningen ger anledning till.</p> <p>Utredaren ska dessutom överväga ett generellt överflyttande av prövningen i första instans av frågor om exekvatur från Svea hovrätt till tingsrätt och lämna de författningsförslag som dessa överväganden motiverar.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 13 september 2013.</p> <p>En ny Bryssel I-förordning</p> <p>Den nuvarande förordningen</p> <p>Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område innehåller regler om vilken medlemsstats domstol som får pröva en privaträttslig tvist. Det kan t.ex. vara fråga om tvister om avtal eller skadestånd. Förordningen innehåller också bestämmelser om erkännande och verkställighet av domar från andra medlemsstater. Bryssel I-förordningen är en grundpelare i det rättsliga samarbetet i EU. Den har starkt bidragit till att underlätta den gränsöverskridande verkställigheten av domar, öka förutsebarheten för enskilda individer och företag samt motverka att samma sak prövas i parallella domstolsförfaranden i medlemsstaterna.</p> <p>Den som vill ha ett domstolsavgörande verkställt i en annan medlemsstat måste enligt Bryssel I-förordningen först ansöka om en verkställbarhetsförklaring i en särskilt utsedd domstol i den medlemsstaten (s.k. exekvaturförfarande). I Sverige prövas ansökningar om verkställbarhetsförklaring enligt Bryssel I-förordningen av Svea hovrätt. Domstolen ska bestå av en lagfaren domare och prövningen sker på enbart formella grunder. Endast om en part efter det att en verkställbarhetsförklaring har meddelats ansöker om ändring kan hovrätten pröva om verkställbarhet ska vägras. Vid denna prövning ska hovrätten bestå av tre lagfarna domare. Hovrättens beslut kan överklagas till Högsta domstolen. Prövningstillstånd krävs vid överklagande.</p> <p>De vägransgrunder som kan göras gällande under exekvaturförfarandet enligt Bryssel I-förordningen är begränsade och den utländska domen kan aldrig omprövas i sak. Vägran får ske endast om verkställbarhet av domen uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen i den verkställande medlemsstaten (ordre public), om domen är en tredskodom och svaranden inte har delgetts stämningsansökningen i tid och på lämpligt sätt eller om domen är oförenlig med en dom som meddelats i den verkställande medlemsstaten eller i en annan stat.</p> <p>Utvecklingen i EU på privaträttens område</p> <p>I ett antal senare tillkomna EU-förordningar på privaträttens område har införts regler som innebär att avgöranden kan verkställas i en annan medlemsstat utan något föregående exekvaturförfarande. Förordningarna avser den europeiska exekutionstiteln , det europeiska betalningsföreläggandet , det europeiska småmålsförfarandet och underhållsskyldighet . Dessa förordningar reglerar särskilda områden eller förfaranden och har ett mer begränsat tillämpningsområde än Bryssel I-förordningen.</p> <p>I Stockholmsprogrammet angav Europeiska rådet ramarna för EU:s samarbete i rättsliga och inrikes frågor för åren 2010-2014. I programmet fastslogs att det för att vidareutveckla det europeiska civilrättsliga samarbetet krävs ett undanröjande av kvarvarande hinder för fri rörlighet av rättsliga avgöranden i enlighet med principen om ömsesidigt erkännande. Som ett led i att efterkomma uppmaningen i Stockholmsprogrammet lade kommissionen under slutet av år 2010 fram ett förslag till en ny Bryssel I-förordning . Förslaget förhandlades i rådet under åren 2011-2012. Den 6 december 2012 antogs Europaparlamentets och rådets reviderade förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (i det följande den nya Bryssel I-förordningen).</p> <p>Den nya förordningen</p> <p>Den nya Bryssel I-förordningen kommer att ytterligare underlätta handläggningen av tvister med internationella inslag och förbättra den fria rörligheten av domar i EU. Förordningen träder i kraft inom kort, men dess bestämmelser börjar inte tillämpas fullt ut förrän två år efter ikraftträdandet. Förordningen blir direkt tillämplig och till alla delar bindande för samtliga EU:s medlemsstater utom Danmark. Danmark har dock, i enlighet med ett särskilt avtal mellan EU och Danmark , möjlighet att förklara att den nya förordningen ska tillämpas i förhållande till Danmark.</p> <p>Den nya Bryssel I-förordningen har i de flesta avseenden samma tillämpningsområde som sin föregångare. Från tillämpningsområdet undantas dock numera bl.a. frågor om underhåll (artikel 1.2). Dessa frågor omfattas av underhållsförordningen, som började tillämpas i juni 2011. Liksom den ursprungliga Bryssel I-förordningen är den nya förordningen inte tillämplig på skiljeförfarande. I ett skäl i den nya förordningen förtydligas innebörden av detta undantag (skäl 12). I en ny bestämmelse föreskrivs vidare att förordningen inte ska påverka tillämpningen av bl.a. 1958 års New York-konvention om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar m.m. (artikel 73.2).</p> <p>En central nyhet i den nya förordningen är att domar som har meddelats i en medlemsstat kommer att vara direkt verkställbara i en annan medlemsstat utan att det krävs någon verkställbarhetsförklaring (artikel 39). I den mån det inte finns regler för förfarandet för vägran av verkställighet i förordningen ska prövningen ske enligt lagen i den medlemsstat där verkställighet söks (artikel 47.2). Den person som verkställighet söks mot kan ansöka om vägran av verkställighet i en domstol i verkställighetsmedlemsstaten (artiklarna 46 och 47). De vägransgrunder som kan åberopas överensstämmer i väsentliga delar med de vägransgrunder som tidigare kunde åberopas inom ramen för exekvaturförfarandet (artiklarna 45 och 46). Medlemsstaterna ska till Europeiska kommissionen anmäla de domstolar till vilka ansökningar om vägran av verkställighet får göras respektive ett överklagande av ett beslut i en sådan fråga får ske (artikel 75).</p> <p>För att Bryssel I-förordningens behörighetsregler ska kunna tillämpas krävs som huvudregel att svaranden har hemvist i EU. Undantag från denna huvudregel görs vid tillämpning av reglerna om exklusiv behörighet och behörighet till följd av avtal om behörig domstol (s.k. prorogationsavtal). En nyhet i den nya förordningen är att förordningens behörighetsregler i ytterligare några fall görs tillämpliga när svaranden inte har hemvist i EU. Den nya förordningen gör det nämligen möjligt för konsumenter och arbetstagare att väcka talan i en medlemsstat i vissa konsument- och arbetstvister, trots att näringsidkaren eller arbetsgivaren inte har hemvist i EU (artiklarna 18.1 och 21.2). I den nya förordningen tas dessutom kravet på att en av parterna i ett prorogationsavtal ska ha hemvist i EU för att en domstol i EU ska vara behörig bort (artikel 25).</p> <p>Bryssel I-förordningen innehåller en allmän bestämmelse om hur domstolar ska agera om talan väcks vid domstolar i flera medlemsstater rörande samma sak och målen gäller samma parter (s.k. litispendens). Bestämmelsen innebär att företräde att pröva frågan vilken domstol som är behörig att ta upp saken till prövning ges till den domstol där talan först väckts. En nyordning i den nya förordningen, som innebär ett undantag från den allmänna litispendensregeln, är att när parterna har träffat ett prorogationsavtal som innebär att en domstol ska vara exklusivt behörig ska den domstolen ges företräde att pröva behörighetsfrågan, oavsett var talan först väcktes. Om en talan har väckts vid en annan domstol måste den domstolen vilandeförklara målet till dess att den domstol som pekas ut i avtalet har prövat sin behörighet (artikel 31.2). Om den domstol som pekas ut i prorogationsavtalet finner att den är behörig att pröva tvisten, ska andra domstolar förklara sig obehöriga (artikel 31.3).</p> <p>I den nya förordningen introduceras regler om anpassning när en viss verkställighetsåtgärd inte finns föreskriven i lagen i den medlemsstat där verkställighet söks. I möjligaste mån ska verkställighetsåtgärden anpassas till en åtgärd som finns enligt lagen i den aktuella medlemsstaten och som har motsvarande syfte. Anpassningsbeslutet får inte ha längre gående verkningar än det ursprungliga beslutet (artikel 54.1). En part får angripa anpassningen av beslutet (artikel 54.2).</p> <p>Exekvaturförfaranden i Sverige</p> <p>För att utländska tvistemålsdomar ska kunna verkställas i Sverige krävs i de flesta fall att en domstol i ett exekvaturförfarande beslutar om verkställbarhetsförklaring. Det finns ett flertal lagar som innehåller regler om exekvatur.</p> <p>Lagen <a href="https://lagen.nu/2006:74">(2006:74)</a> med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden (kompletteringslagen) innehåller kompletterande bestämmelser till bl.a. den ursprungliga Bryssel I-förordningen. Enligt bilagor till förordningen och kompletteringslagen prövas frågor om exekvatur av Svea hovrätt som första instans. Kompletterande bestämmelser finns också i förordningen <a href="https://lagen.nu/2005:712">(2005:712)</a> med föreskrifter om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden.</p> <p>Svea hovrätt prövar frågor om exekvatur även i en rad andra fall. Sverige har ingått några bilaterala överenskommelser med andra stater om ömsesidigt erkännande och verkställighet av domar. I förhållande till Schweiz gäller lagen <a href="https://lagen.nu/1936:79">(1936:79)</a> om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz. I förhållande till Österrike gäller lagen <a href="https://lagen.nu/1983:368">(1983:368)</a> om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område. Lagarna införlivar överenskommelserna i svensk rätt. Av dessa framgår att Svea hovrätt är exekvaturdomstol. En tillämpning av 1983 års lag aktualiseras framför allt i fråga om äldre österrikiska avgöranden.</p> <p>Sverige är även part i en rad multilaterala överenskommelser som reglerar erkännande och verkställighet av domar på särskilda områden. Sådana överenskommelser finns på bl.a. transporträttens område. Enligt ett antal lagar som införlivar konventionerna i svensk rätt är Svea hovrätt exekvaturdomstol. Det gäller bl.a. lagen <a href="https://lagen.nu/1969:12">(1969:12)</a> med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid interna-tionell godsbefordran på väg och lagen <a href="https://lagen.nu/1985:193">(1985:193)</a> om internationell järnvägstrafik.</p> <p>På familjerättens område finns det ett flertal internationella instrument rörande behörig domstol och erkännande och verkställighet av domar. Till de viktigaste instrumenten hör två EU-förordningar - den nya Bryssel II-förordningen som rör domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt underhållsförordningen som reglerar familjerättslig underhållsskyldighet. Kompletterande bestämmelser till förordningarna finns i bl.a. lagen <a href="https://lagen.nu/2008:450">(2008:450)</a> med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen och lagen <a href="https://lagen.nu/2011:603">(2011:603)</a> med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning . I dessa lagar föreskrivs att Svea hovrätt, när så krävs enligt förordningarna, ska vara exekvaturdomstol. Regler om att Svea hovrätt ska vara exekvaturdomstol finns även i flera andra lagar på familjerättens område, bl.a. i lagen (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, lagen <a href="https://lagen.nu/1937:81">(1937:81)</a> om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo samt lagen <a href="https://lagen.nu/1990:272">(1990:272)</a> om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden. EU har nyligen antagit en förordning rörande arv (arvsförordningen) . Förordningens bestämmelser om verkställighet bygger på Bryssel I-förord-ningen. Utredningen om arvsfrågor i internationella situationer (Ju 2012:13) har fått i uppdrag att föreslå kompletterande författningsbestämmelser till förordningen. Utredningen ska bl.a. se över 1937 års lag eftersom arvsförordningen kommer att ersätta flera av lagens bestämmelser.</p> <p>Att Svea hovrätt vanligen är första instans vid exekvatur-prövningen innebär en avvikelse från den gängse uppgiftsfördelningen mellan domstolsinstanserna. Det anses sedan länge att instansordningen ska bygga på en funktionsfördelning mellan de olika nivåerna i domstolsorganisationen och att tyngdpunkten i rättskipningen ska ligga i tingsrätt. Hovrättens främsta uppgift ska vara att överpröva tingsrättens avgöranden, dvs. kontrollera att de avgöranden som överklagas är riktiga och att rätta till eventuella felaktigheter, se t.ex. regeringens propo-sition En modernare rättegång - reformering av processen i allmän domstol (prop. 2004/05:131 s. 82). Frågan om ett överflyttande av exekvaturprövningen till tingsrätt som första instans har tagits upp i olika sammanhang, bl.a. i regeringens proposition Kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning (prop. 2010/11:120 s. 23). Bedömningen har gjorts att en sådan reform bör avvakta översynen av Bryssel I-förordningen.</p> <p>Uppdraget med anledning av den nya Bryssel I-förordningen</p> <p>Den nya Bryssel I-förordningen kommer att kräva författningsändringar. Det finns därför behov av en utredning.</p> <p>Mot bakgrund av att översynen av Bryssel I-förordningen har avslutats finns det anledning att även se över frågan om ett generellt överflyttande av exekvaturprövningen till tingsrätt.</p> <p>En särskild utredare ska utses och ges följande uppdrag.</p> <p>Den nya Bryssel I-förordningens tillämpning i Sverige</p> <p>Utredaren ska analysera den nya Bryssel I-förordningen. Likheter och skillnader i förhållande till den ursprungliga förordningen och andra relevanta EU-förordningar på området ska belysas.</p> <p>Utredaren ska undersöka vilka kompletterande författningsbestämmelser som behövs med anledning av den nya förordningen och föreslå sådana. De nya bestämmelserna bör i första hand tas in i kompletteringslagen. Två utgångspunkter för arbetet ska vara att de förslag som utredaren presenterar, så långt det är möjligt, ska passa in i den svenska rättsordningen och innebära att tyngdpunkten i domstolsprövningen förläggs till tingsrätt.</p> <p>Utredaren ska särskilt analysera konsekvenserna av avskaffandet av exekvaturförfarandet. I sammanhanget ska förhållandet mellan prövningen av vägransgrunder enligt den nya förordningen och prövningen av hinder mot verkställighet enligt nationell rätt samt domstolsprövningen av ansökningar om vägran av verkställighet belysas. Utredaren ska också särskilt analysera innebörden av bestämmelserna om beslut om anpassning av en verkställighetsåtgärd och den möjlighet som föreskrivs för en part att angripa ett anpassningsbeslut.</p> <p>Om utredaren under arbetet gör bedömningen att det finns behov av andra ändringar i kompletteringslagen än sådana som är direkt motiverade av den nya Bryssel I-förordningen, står det utredaren fritt att föreslå sådana ändringar.</p> <p>Instansordningen i exekvaturärenden</p> <p>Utredaren ska överväga ett generellt överflyttande av exekvaturprövningen i första instans från Svea hovrätt till tingsrätt och lämna de författningsförslag som dessa överväganden motiverar.</p> <p>Arbetets bedrivande och redovisning av uppdraget</p> <p>Utredaren är oförhindrad att ta upp andra närliggande frågor.</p> <p>Utredaren ska följa övriga nordiska länders arbete med den nya förordningen.</p> <p>Utredaren ska redovisa de kostnader och konsekvenser i övrigt som förslagen kan komma att medföra. Om förslagen kan förväntas leda till kostnadsökningar för det allmänna, ska utredaren föreslå hur dessa ska finansieras. Utredaren ska inhämta synpunkter från Domstolsverket, Kronofogdemyndigheten samt andra berörda myndigheter och organisationer.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 13 september 2013.</p> <p> (Justitiedepartementet)</p> <p></p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2009:54/ 2009-06-04T12:00:00+01:00 2009-06-04T12:00:00+01:00 2009:54 Underhållsskyldighet i internationella situationer Justitiedepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 4 juni 2009</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En särskild utredare ska föreslå de författningsändringar som ett framtida tillträde till Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar (2007 års Haagkonvention) ger anledning till.</p> <p>Utredaren ska vidare föreslå de kompletterande författningsbestämmelser som behövs till rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (underhållsförordningen).</p> <p>I utredarens uppdrag ingår att föreslå vilken myndighet som bör utses till centralmyndighet enligt 2007 års Haagkonvention och underhållsförordningen.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 1 september 2010.</p> <p>Den internationella regleringen</p> <p>Människors ökade rörlighet medför att allt fler familjeband sträcker sig och knyts över gränserna. Den ökade rörligheten påverkar inte minst barnens situation. Det ekonomiska ansvar som har sin grund i en familjerelation följer inte med lika enkelt över gränserna. Den ökade rörligheten har konsekvenser även för andra underhållsberättigade och är också av betydelse för dem som är skyldiga att betala underhållsbidrag.</p> <p>Behovet av att ta till vara barns intressen i gränsöverskridande situationer har sedan länge varit föremål för arbete i olika internationella organisationer. Konventionen om barnets rättigheter, antagen av FN:s generalförsamling år 1989, slår fast viktiga principer. Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Föräldrar eller andra som är ansvariga för barnet har, inom ramen för sin förmåga och sina ekonomiska resurser, huvudansvaret för att säkerställa de levnadsvillkor som är nödvändiga för barnets utveckling. Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa indrivning av underhåll för barnet från föräldrar eller andra som har ekonomiskt ansvar för barnet, både inom landet och från utlandet. Särskilt för de fall då den person som har det ekonomiska ansvaret bor i en annan stat än barnet ska konventionsstaterna främja internationella överenskommelser och andra lämpliga arrangemang.</p> <p>Haagkonferensen för internationell privaträtt har behandlat frågor om gränsöverskridande underhållsskyldighet under många år. Det finns tre konventioner som rör indrivning av underhållsbidrag i andra stater: 1958 års Haagkonvention om erkännande och verkställighet av avgöranden om underhåll till barn, 1973 års Haagkonvention om erkännande och verkställighet av avgöranden angående underhållsskyldighet och 2007 års Haagkonvention om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar. Det har även utarbetats tre instrument som behandlar tillämplig lag på underhållsskyldighet: två konventioner från 1956 och 1973 samt ett protokoll från 2007. Sverige har tillträtt 1958 års och 1973 års Haagkonventioner om erkännande och verkställighet av underhållsavgöranden.</p> <p>Frågan om en framtida bundenhet för Sveriges del till 2007 års Haagkonvention har nu aktualiserats. Bakgrunden till denna konvention är ett under 1990-talet påbörjat arbete med att se över existerande instrument om gränsöverskridande underhållsskyldighet och överväga behovet av ett nytt, modernare instrument på området. I november 2007 antogs den nya konventionen och ett protokoll om tillämplig lag. De nya instrumenten har ännu inte trätt i kraft.</p> <p>Parallellt med förhandlingsarbetet inom Haagkonferensen har ett arbete pågått också inom EU med att förhandla fram en förordning om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet. Arbetet har varit inriktat på att samla regleringen av gränsöverskridande frågor om underhållsskyldighet i ett instrument och utvidga det europeiska samarbetet på området, som i dag främst regleras av rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen). Underhållsförordningen antogs den 18 december 2008. Förordningen är publicerad i Europeiska unionens officiella tidning (EUT L 7, 10.1.2009, s. 1, Celex 32009R0004).</p> <p>Förhandlingsarbetet i EU har av förklarliga skäl präglats av det internationella förhandlingsresultatet i Haagkonferensen. I förordningen föreskrivs att den lag som ska tillämpas på underhållsskyldighet ska fastställas i enlighet med 2007 års Haagprotokoll om tillämplig lag. Tidpunkten för när underhållsförordningen börjar tillämpas fullt ut är också beroende av att 2007 års Haagprotokoll tillämpas i gemenskapen vid den tidpunkten.</p> <p>Inte bara stater utan även regionala organisationer för ekonomisk integration som EG (gemenskapen) kan tillträda 2007 års Haagkonvention och 2007 års Haagprotokoll. Avsikten är att gemenskapen för medlemsstaternas räkning ska tillträda 2007 års Haagprotokoll. Troligen kommer det att förhålla sig på samma sätt med 2007 års Haagkonvention, dvs. medlemsstaterna blir bundna av konventionen genom gemenskapens tillträde till den.</p> <p>Både förhandlingsarbetet inom gemenskapen och i Haagkonferensen har präglats av en strävan att stärka de underhållsberättigades rättigheter genom att se till att förfarandet för indrivning av underhållbidrag över gränserna är enkelt, snabbt och kostnadseffektivt. En viktig komponent för att uppnå detta är ett välfungerande administrativt samarbete över gränserna.</p> <p>Det administrativa samarbetet regleras i New Yorkkonventionen den 20 juni 1956 om indrivning av underhållsbidrag i utlandet (SÖ 1958:60). Samarbetet inom ramen för denna konvention sker genom särskilt utsedda organ. Det organ som hjälper den underhållsberättigade i bosättningslandet kallas för förmedlande organ och det organ som tar emot en ansökan från ett annat land kallas för mottagande organ. Ansökningar kan bl.a. avse erkännande och verkställighet av ett utländskt avgörande eller fastställande av underhållsbidrag. I Sverige är Försäkringskassan både förmedlande och mottagande organ.</p> <p>Det internationella samarbetet är av stor betydelse för Sverige. Statistik visar att antalet avsända ansökningar inom ramen för samarbetet enligt 1956 års New Yorkkonvention vida överstiger antalet mottagna ansökningar. I december 2008 fanns hos Försäkringskassan drygt 6 000 pågående ärenden där ansökan är avsänd från Sverige och avser underhållsberättigade bosatta i Sverige. Antalet pågående ärenden som avser en mottagen ansökan där den underhållsskyldige bor i Sverige var drygt 500. De tjänster som de förmedlande organen utför enligt konventionen är kostnadsfria.</p> <p>2007 års Haagkonvention</p> <p>2007 års Haagkonvention reglerar erkännande och verkställighet av avgöranden om underhåll samt administrativt samarbete i gränsöverskridande ärenden om underhållskyldighet.</p> <p>I kapitel I anges konventionens mål och tillämpningsområde samt definieras grundläggande begrepp. Där klargörs att konventionens primära tillämpningsområde är föräldrars underhållsskyldighet för barn upp till 21 år.</p> <p>Kapitel II reglerar det administrativa samarbetet. Varje konventionsstat ska utse en centralmyndighet, som ska samarbeta med andra staters centralmyndigheter och främja samarbetet mellan behöriga myndigheter i den egna staten för att uppnå konventionens mål. Centralmyndigheterna ska även bistå vid enskilda ansökningar som sker via dem, bl.a. genom att utbyta information om parters inkomstförhållanden och dylikt. Det bistånd som centralmyndigheten lämnar ska som regel vara kostnadsfritt. Kapitlet innehåller vidare regler om effektiv tillgång till förfaranden och föreskriver som huvudregel att konventionsstaterna ska tillhandahålla kostnadsfritt rättsligt bistånd vid ansökningar som rör underhåll till barn under 21 år.</p> <p>Regler om vilka ansökningar som kan göras via centralmyndigheten, vilka uppgifter dessa ska innehålla och hur de ska hanteras finns i kapitel III. Där föreskrivs en obligatorisk användning av blanketter vid mottagande och översändande av en ansökan.</p> <p>Kapitel IV föreskriver en begränsning i fråga om var en underhållsskyldig kan inleda ett förfarande för att ändra eller få ett nytt avgörande om underhåll.</p> <p>I kapitel V finns regler om erkännande och verkställighet, bl.a. om på vilka grunder erkännande och verkställighet får vägras. Konventionen innehåller inga direkta regler om domstols behörighet utan innehåller i stället s.k. indirekta domsrättsregler. Det innebär att reglerna om domsrätt inte är harmoniserade. En konventionsstat kan välja att låta sina domstolar tillämpa även andra domsrättsgrunder än dem som räknas upp och godkänns i konventionen, men det finns i sådana fall ingen skyldighet att erkänna och verkställa avgörandet i andra konventionsstater.</p> <p>Förfarandet för erkännande och verkställighet (det s.k. exekvaturförfarandet) bygger på ett tvåstegssystem, som i stor utsträckning liknar förfarandet enligt Bryssel I-förordningen. En konventionsstat kan genom en deklaration få tillämpa ett alternativt förfarande, som inte är uppdelat i två steg utan som ger motparten tillfälle att komma till tals direkt. Vidare är beslutsfattande myndighets möjlighet att på eget initiativ (ex officio) pröva om det finns grund för att vägra erkännande och verkställighet, till skillnad från vad som gäller för tvåstegssystemet, inte begränsad till situationer då ett erkännande eller en verkställighet uppenbart skulle strida mot grunderna för rättsordningen (ordre public).</p> <p>Vissa avtal om underhållsbidrag omfattas av reglerna om erkännande och verkställighet, under förutsättning att avtalet är verkställbart i ursprungsstaten.</p> <p>Vissa regler om verkställighet finns i kapitel VI. Där klargörs att verkställighet sker i enlighet med lagen i verkställighetsstaten, med förbehåll för det som regleras i konventionen.</p> <p>Kapitel VII föreskriver att offentliga organ, som agerar i en underhållsberättigads ställe eller som har en fordran för bistånd som har lämnats i stället för underhållsbidrag, ska likställas med en underhållsberättigad vad gäller ansökningar om erkännande och verkställighet av avgöranden. Därmed har sådana offentliga organ rätt till kostnadsfritt rättsligt bistånd vid ansökningar om underhåll till barn upp till 21 år.</p> <p>I kapitel VIII finns allmänna bestämmelser, bl.a. om skyddet av personuppgifter och sekretess samt förhållandet mellan konventionen och andra internationella instrument. Konventionen påverkar inte tillämpningen av 1962 års nordiska konvention på området. Inte heller påverkas gemenskapsinstrument antagna efter antagandet av konventionen. Vad gäller erkännande och verkställighet av avgöranden mellan EU:s medlemsstater inverkar konventionen inte på gemenskapsregler, oavsett om de har antagits före eller efter det att konventionen antagits. Konventionen ska däremot ersätta 1958 års och 1973 års Haagkonventioner om erkännande och verkställighet av underhållsavgöranden och 1956 års New Yorkkonvention.</p> <p>Kapitel IX innehåller slutbestämmelser om bl.a. tillträde till konventionen och konventionens ikraftträdande.</p> <p>Underhållsförordningen</p> <p>Underhållsförordningen trädde i kraft den 30 januari 2009, men dess bestämmelser ska, med några få undantag, börja tillämpas först den 18 juni 2011. Detta gäller under förutsättning att 2007 års Haagprotokoll om tillämplig lag tillämpas i gemenskapen vid denna tidpunkt. I annat fall ska förordningen tillämpas från och med dagen för tillämpningen av det protokollet i gemenskapen. Förordningen blir direkt tillämplig och till alla delar bindande för alla EU:s medlemsstater utom Danmark och Förenade kungariket. Förenade kungariket har dock förklarat sin önskan att bli bunden av förordningen, men däremot inte av 2007 års Haagprotokoll om tillämplig lag.</p> <p>Förordningens tillämpningsområde är brett och omfattar underhållsskyldighet som har sin grund i familje-, släktskaps-, äktenskaps- eller svågerlagsförhållanden.</p> <p>Förordningen är tillämplig inte bara på domstolsavgöranden utan även på vissa andra avgöranden om underhåll.</p> <p>Reglerna i förordningen om vilken domstol som är behörig bygger i huvudsak på Bryssel I-förordningen. Till skillnad från vad som gäller enligt Bryssel I-förordningen regleras behörighetsfrågor fullständigt i den nya förordningen, dvs. de frågorna överlåts inte till någon del åt nationell rätt. Vidare är möjligheten att avtala om behörig domstol mer begränsad än enligt Bryssel I-förordningen.</p> <p>Förordningen innehåller inte egna regler om tillämplig lag, utan det anges i förordningen att 2007 års Haagprotokoll om tillämplig lag ska tillämpas mellan medlemsstater bundna av protokollet.</p> <p>Huvudregeln enligt 2007 års Haagprotokoll är att lagen i den stat där den underhållsberättigade har sitt hemvist är tillämplig. Protokollet möjliggör avsteg från denna regel, bl.a. när det gäller underhåll till barn och mellan makar. Vidare innehåller protokollet en särskild försvarsregel, som innebär att en underhållsskyldig i vissa fall kan bestrida ett underhållskrav på den grunden att det inte finns någon underhållsskyldighet vare sig enligt lagen i den stat där den underhållsskyldige har sitt hemvist eller i den stat där båda parterna är medborgare. Parterna kan också i viss mån avtala om vilken lag som ska vara tillämplig. Avtalsmöjligheten är dock begränsad när det gäller underhåll till barn under 18 år och vuxna som på grund av bristande beslutsförmåga inte kan bevaka sina intressen. Tillämpningen av den lag som pekas ut i protokollet får vägras endast om en sådan tillämpning är uppenbart oförenlig med grunderna för domstolslandets rättsordning (ordre public).</p> <p>En central nyhet i förordningen är att avgöranden om underhåll som meddelats i medlemsstater bundna av 2007 års Haagprotokoll om tillämplig lag ska vara direkt verkställbara i en annan medlemsstat, dvs. exekvaturförfarandet avskaffas för dessa avgöranden. Vid formella brister, som enligt Bryssel I-förordningen utgör grund för att vägra erkänna ett utländskt avgörande, införs en rätt för en svarande som inte gått i svaromål i ursprungsmedlemsstaten att ansöka om förnyad prövning. För avgöranden meddelade i en medlemsstat som inte är bunden av protokollet kvarstår exekvaturförfarandet i enlighet med en reglering som i allt väsentligt motsvarar den som finns i Bryssel I-förordningen.</p> <p>Verkställighet sker enligt lagen i verkställighetsstaten, men vissa skäl för hinder mot och uppskov med verkställigheten regleras i förordningen.</p> <p>Förordningen innehåller även regler om möjligheten till rättslig prövning och rättshjälp, som till stora delar bygger på 2007 års Haagkonvention och rådets direktiv 2003/8/EG av den 27 januari 2003 om förbättring av möjligheterna till rättslig prövning i gränsöverskridande tvister genom fastställande av gemensamma minimiregler för rättshjälp i sådana tvister (rättshjälpsdirektivet). I likhet med 2007 års Haagkonvention föreskrivs som huvudregel att förfaranden som gäller underhåll till barn under 21 år ska vara kostnadsfria.</p> <p>En annan viktig nyhet i förordningen är att medlemsstaterna ska utse centralmyndigheter, som ska bistå vid tillämpningen av förordningen. Reglerna om samarbete mellan centralmyndigheter bygger i huvudsak på 2007 års Haagkonvention. I förordningen finns även regler om centralmyndigheters tillgång till och hantering av personuppgifter.</p> <p>I syfte att underlätta tillämpningen av förordningen och minska översättningskostnader föreskrivs användning av olika formulär, bl.a. vid kontakter mellan centralmyndigheter.</p> <p>Liksom i 2007 års Haagkonvention anges i förordningen att offentliga organ, som agerar i en underhållsberättigads ställe eller som har en fordran för bistånd som har lämnats i stället för underhållsbidrag, ska likställas med en underhållsberättigad när det gäller ansökningar om erkännande och verkställighet av avgöranden. Därmed har sådana offentliga organ rätt till kostnadsfritt rättsligt bistånd vid ansökningar om underhåll till barn upp till 21 år.</p> <p>Förordningen ska ersätta bestämmelserna om underhållsskyldighet i Bryssel I-förordningen och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar, utom när det gäller europeiska exekutionstitlar som utfärdats i en medlemsstat som inte är bunden av 2007 års Haagprotokoll om tillämplig lag.</p> <p>Förordningen påverkar inte tillämpningen av konventionen av den 23 mars 1962 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge angående indrivning av underhållsbidrag, men en tillämpning av den nordiska konventionen får inte beröva svaranden det skydd som följer av vissa artiklar i förordningen.</p> <p>Utredningsuppdraget</p> <p>Det finns behov av en utredning</p> <p>Gemenskapen och Sverige deltog aktivt i utarbetandet av 2007 års Haagkonvention. Förhandlingsresultatet i Haag har till stora delar präglat utformningen av underhållsförordningen. Mycket talar för att gemenskapen kommer att tillträda konventionen och att Sverige därigenom kommer att bli bundet av instrumentet. Mot den bakgrunden finns det anledning att utreda vilka författningsändringar och åtgärder i övrigt som aktualiseras inför en framtida bundenhet av konventionen.</p> <p>Underhållsförordningen, som till alla delar är bindande och direkt tillämplig i Sverige, börjar tillämpas fullt ut tidigast den 18 juni 2011. Det finns ett behov av att utreda vilka kompletterande författningsbestämmelser som förordningen kräver eller som annars behövs.</p> <p>2007 års Haagkonvention</p> <p>I utredningsarbetet ingår till att börja med att undersöka hur svensk rätt förhåller sig till bestämmelserna i konventionen och analysera konsekvenserna av att Sverige blir bundet av konventionen. I sammanhanget ska även förhållandet till andra internationella instrument på området belysas.</p> <p>Utredaren ska, i den mån frågan aktualiseras, ta ställning till hur konventionen bör införlivas i svensk rätt, genom inkorporering eller transformering. Utredaren ska här, liksom i övrigt, eftersträva klarhet, enkelhet och överskådlighet och ska välja den form för införlivande som bedöms vara mest lämplig.</p> <p>Utredaren ska föreslå de författningsändringar som en svensk bundenhet till konventionen ger anledning till. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid frågor om rättsligt bistånd samt informationsutbyte och därtill hörande frågor om sekretess. Även frågorna om exekvaturförfarande och verkställighet ska beaktas särskilt.</p> <p>I uppdraget ingår också att ta ställning till om konventionens tillämpningsområde helt eller delvis bör utvidgas i enlighet med vad som är möjligt enligt konventionen. I det sammanhanget ska det praktiska behovet av ett bredare tillämpningsområde vara avgörande.</p> <p>Utredaren ska slutligen ta ställning till om det finns anledning att reservera sig enligt de möjligheter som följer av konventionen. Utgångspunkten är att så ska ske endast om det finns starka skäl för det.</p> <p>Underhållsförordningen</p> <p>Utredaren ska analysera förordningen, varvid likheter och skillnader i förhållande till framför allt Bryssel I- förordningen och 2007 års Haagkonvention ska belysas.</p> <p>Utredaren ska undersöka vilka kompletterande författningsbestämmelser som behövs med anledning av förordningen, inklusive hänvisningen till 2007 års Haagprotokolls regler om tillämplig lag, och föreslå sådana. I detta sammanhang ska utredaren särskilt uppmärksamma att exekvaturförfarandet huvudsakligen avskaffas och att det införs en möjlighet till förnyad prövning i ursprungsmedlemsstaten för en svarande som inte har gått i svaromål. Utredaren ska också särskilt uppmärksamma frågor om rättshjälp, hinder mot och uppskov med verkställighet, informationsutbyte och sekretess samt tillgång till och hantering av personuppgifter. Utredaren ska så långt det är möjligt välja lösningar som passar in i redan existerande system.</p> <p>Enligt förordningen ska en administrativ myndighet som är behörig i frågor om underhållsskyldighet under vissa förutsättningar likställas med domstol. Dessa myndigheter ska förtecknas i en lista. Utredaren ska bedöma vilka myndigheter i Sverige som bör likställas med domstol.</p> <p>Utredaren ska vidare överväga om de kompletterande bestämmelser som behövs till underhållsförordningen lämpligen bör tas in i lagen <a href="https://lagen.nu/2006:74">(2006:74)</a> med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden eller finnas i en särskild lag.</p> <p>Övriga frågor</p> <p>Utredaren ska i sitt arbete beskriva förhållandet mellan de olika internationellt privat- och processrättsliga regler som svenska myndigheter har att tillämpa inom de områden som behandlas i 2007 års Haagkonvention och underhållsförordningen.</p> <p>I uppdraget ingår att ge förslag på vilken myndighet som lämpligen bör utses till centralmyndighet i förhållande till 2007 års Haagkonvention och underhållsförordningen. Utgångspunkten ska vara att en och samma myndighet ska vara centralmyndighet både enligt konventionen och förordningen. Utredaren ska redovisa den kompetens och de resurser som behövs för att myndigheten ska kunna genomföra de uppgifter som ligger på centralmyndigheten enligt konventionen och förordningen. Det ska även utredas om vissa uppgifter bör handhas av centralmyndigheten eller av andra organ, i enlighet med den möjlighet till fördelning av uppgifterna som följer av de båda instrumenten.</p> <p>Varken 2007 års Haagkonvention eller underhållsförordningen hindrar att en ansökan görs direkt till en behörig myndighet i ett annat land och alltså inte via centralmyndigheten, men samtliga bestämmelser blir inte tillämpliga för dessa ansökningar. Utredaren ska redovisa hur sådana direkta ansökningar behandlas i de båda instrumenten.</p> <p>Enligt underhållsförordningen kan en medlemsstat ange att den godtar ett eller flera av EU:s officiella språk förutom sitt eller sina egna för ifyllandet av vissa formulär, bl.a. i samband med verkställighet av ett avgörande. Även i 2007 års Haagkonvention finns regler om språk. Enligt konventionen kan en stat avge en deklaration om att den godtar att ansökningar översätts till ett annat språk än det egna. Utredaren ska bedöma om och i så fall vilket eller vilka språk som Sverige bör godta.</p> <p>Om utredaren under arbetets gång finner att det finns behov av att ta upp någon anknytande internationellt familjerättslig fråga, står det utredaren fritt att göra det.</p> <p>Arbetets bedrivande och redovisning av uppdraget</p> <p>Utredaren ska följa övriga nordiska länders arbete med 2007 års Haagkonvention och Finlands arbete med underhållsförordningen. Vikt ska fästas vid intresset av nordisk rättslikhet.</p> <p>Om utredarens förslag påverkar kostnaderna för staten, ska en beräkning av kostnaderna redovisas. Finansiering för kostnadsökningar ska föreslås.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 1 september 2010.</p> <p> (Justitiedepartementet) </p>