Referenser till SFS 1993:792opengov.sehttp://www.opengov.se/http://www.opengov.se/govtrack/sfs/feed/1993:792/http://www.opengov.se/govtrack/dir/2012:111/2012-10-18T12:00:00+01:002012-10-18T12:00:00+01:002012:111 Tilläggsdirektiv till Utredningen om inrättandet av Universitets- och högskolerådet (U 2012:07)Utbildningsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 18 oktober 2012</p>
<p>Ändring i uppdraget</p>
<p>Regeringen beslutade den 31 maj 2012 kommittédirektiv om inrättandet av Universitets- och högskolerådet (dir. 2012:56).</p>
<p>I uppdraget ingår att förbereda och genomföra inrättandet av en ny myndighet med ansvar för uppgifter av service- och samordningskaraktär, främjande och utvecklande verksamhet samt internationellt samarbete och mobilitet inom utbildnings-området. Av direktiven framgår vilka uppgifter som myndig-heten särskilt ska ansvara för.</p>
<p>Till Universitets- och högskolerådet ska även det ansvar föras som Myndigheten för yrkeshögskolan i dag har om bedömning av utländska eftergymnasiala yrkesutbildningar som inte motsvarar utbildningar enligt högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a> eller utbildningar som kan leda till en examen enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1993:792">(1993:792)</a> om tillstånd att utfärda vissa examina.</p>
<p>Vidare ska de uppgifter som Kompetensrådet för utveckling i staten i dag har att dels anordna utbildning inför deltagande i Europeiska unionens institutioners uttagningsprov, s.k. con-cours, dels administrera och informera om nordisk och europeisk utbytestjänstgöring överföras.</p>
<p>Uppdraget ska fortfarande redovisas senast den 28 december 2012.</p>
<p> (Utbildningsdepartementet)</p>
<p></p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2012:80/2012-07-12T12:00:00+01:002012-07-12T12:00:00+01:002012:80 Aktiva åtgärder för att förebygga diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheterArbetsmarknadsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 12 juli 2012</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2>
<p>En särskild utredare ska föreslå hur krav på aktiva åtgärder ska utformas och göras tydliga för att bli ett effektivare medel i arbetet med att förebygga diskriminering och uppnå lika rättigheter och möjligheter. Syftet med utredningen är att ge förslag på hur det fortsatta arbetet med aktiva åtgärder ska kunna bedrivas på det mest ändamålsenliga sättet.</p>
<p>Utredaren ska bl.a.</p>
<p>· föreslå hur kraven på aktiva åtgärder ska utformas för att bli tydliga och effektiva,</p>
<p>· föreslå vilken omfattning aktiva åtgärder ska ha, och</p>
<p>· utifrån sina förslag, lämna nödvändiga och fullständiga författningsförslag.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 1 november 2013.</p>
<p>Uppdraget att föreslå hur krav på aktiva åtgärder ska bli mer effektiva</p>
<p>Diskrimineringslagen <a href="https://lagen.nu/2008:567">(2008:567)</a> trädde i kraft den 1 januari 2009 och har till ändamål att motverka diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.</p>
<p>Diskrimineringslagens tredje kapitel innehåller regler om krav på att vidta aktiva åtgärder för att uppnå lika rättigheter och möjligheter inom arbetslivet och de delar av utbildningsområdet som avses i skollagen <a href="https://lagen.nu/2010:800">(2010:800)</a>, högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a> och lagen <a href="https://lagen.nu/1993:792">(1993:792)</a> om tillstånd att utfärda vissa examina. Exempel på en aktiv åtgärd är en arbetsgivares skyldighet att upprätta jämställdhetsplaner. Åtgärderna är avsedda att verka pådrivande och mana till ökade ansträngningar för att motverka diskriminering. Bestämmelserna om aktiva åtgärder är i första hand inte avsedda att tillämpas reparativt i enskilda fall. De är i stället förebyggande och av generell eller kollektiv natur. En viktig aspekt av de aktiva åtgärderna är att arbetsgivare och andra ska bli medvetna om frågor som rör diskriminering och arbeta framåtsyftande och förebyggande.</p>
<p>Hur ska krav på aktiva åtgärder utformas och göras tydliga?</p>
<p>Utformningen och innebörden av diskrimineringslagens bestämmelser om aktiva åtgärder har kritiserats av bl.a. arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer. Det har framförts att reglerna är otydliga. I Diskrimineringskommitténs betänkande En sammanhållen diskrimineringslagstiftning (SOU 2006:22) presenterades förslag om reglernas utformning och omfattning, men förslagen har av olika skäl inte ansetts tillräckliga. Kritiken som riktades mot förslagen handlade bl.a. om att förslagen varken är förutsägbara, rättssäkra eller verkningsfulla. Vidare framfördes invändningar mot att de föreslagna bestämmelserna var alltför allmänt hållna och opreciserade och att de i vissa delar sammanföll med bestämmelser i andra regelverk.</p>
<p>Regeringen konstaterade i propositionen Ett starkare skydd mot diskriminering (prop. 2007/08:95) att det finns ett flertal frågor om aktiva åtgärder som behöver belysas närmare. Regeringen bedömde bl.a. att Diskrimineringskommitténs förslag om aktiva åtgärder för samtliga diskrimineringsgrunder var alltför allmänt hållna och i många fall opreciserade. Regeringen avsåg därför att ta ett samlat grepp om dessa frågor.</p>
<p>Även i betänkandet Aktiva åtgärder för att främja lika rättigheter och möjligheter - ett systematiskt målinriktat arbete på tre samhällsområden (SOU 2010:7) presenterades förslag om utformning och omfattning av reglerna om aktiva åtgärder. Regeringen valde att inte gå vidare med förslagen bl.a. på grund av att förslagens innebörd inte var tillräckligt utredda.</p>
<p>År 2010 fick Statskontoret i uppdrag att undersöka effekterna av bestämmelserna om aktiva åtgärder. Av Statskontorets rapport Aktiva åtgärder mot diskriminering - effekter och kostnader <a href="https://lagen.nu/2011:4">(2011:4)</a> framgår att många arbetsgivare och utbildningsanordnare arbetar aktivt för lika rättigheter och möjligheter, men att få kopplar samman detta arbete med diskrimineringslagens krav på aktiva åtgärder. I synnerhet arbetsgivare anser att arbetet i första hand sker som följd av omvärldens förväntningar på att företag och organisationer tar ett sådant ansvar. Många uppger att bestämmelserna om aktiva åtgärder är otydliga eller inte har någon betydelse för arbetet med lika rättigheter och möjligheter.</p>
<p>Mot bakgrund av den kritik som framförts kan frågan ställas om bestämmelser om aktiva åtgärder i diskrimineringslagen är den enda framkomliga vägen för att nå det åsyftade målet om lika rättigheter och möjligheter.</p>
<p>Det finns dessutom liknande bestämmelser i andra regelverk, t.ex. arbetsmiljölagen <a href="https://lagen.nu/1977:1160">(1977:1160)</a>, som i vissa delar sammanfaller med diskrimineringslagens regler.</p>
<p>Det har också framförts synpunkter från flera fackliga organisationer om att kraven på aktiva åtgärder i arbetslivet ska regleras i kollektivavtal. De fackliga organisationerna anser att reglerna skulle bli mer effektiva och tillämpas i högre utsträckning om parterna kan träffa avtal, än om det bara finns generell lagstiftning.</p>
<p>Det finns nu ett behov av att förutsättningslöst se över frågor om aktiva åtgärder med syftet att kraven på främjande åtgärder också i praktiken blir ett effektivt medel för att nå lika rättigheter och möjligheter för alla, oavsett t.ex. kön och etnisk tillhörighet. Det gäller att hitta metoder som sammantagna främjar en utveckling i riktning mot ett samhälle där alla har lika rättigheter och möjligheter. Det krävs en fördjupad analys av vilka metoder som är mest lämpliga för att nå det syfte som reglerna om aktiva åtgärder är avsedda att uppfylla.</p>
<p>Utredaren ska därför</p>
<p>· analysera om diskrimineringslagens krav på aktiva åtgärder är den mest ändamålsenliga metoden för att förebygga diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter eller om syftet med aktiva åtgärder kan uppnås på annat sätt,</p>
<p>· ta ställning till och föreslå hur kraven på aktiva åtgärder, i den mån de bedöms ändamålsenliga, ska utformas och göras tydliga,</p>
<p>· analysera hur förslagen om krav på aktiva åtgärder förhåller sig till andra regelverk, och</p>
<p>· utifrån sina förslag, lämna nödvändiga och fullständiga författningsförslag.</p>
<p>Utredaren ska beakta de synpunkter som har framkommit med anledning av tidigare utredningar.</p>
<p>Behöver sanktionssystemet förändras?</p>
<p>Regeringens ambition är att aktiva åtgärder ska bli ett effektivt medel för att i praktiken nå lika rättigheter och möjligheter. Det är därför viktigt att de bestämmelser som finns följs. Enligt diskrimineringslagen kan den som inte följer lagens bestämmelser om aktiva åtgärder föreläggas att vid vite fullgöra sina skyldigheter. Undersökningar, bl.a. Statskontorets, har dock visat att reglerna om aktiva åtgärder i diskrimineringslagen följs endast i liten utsträckning, framför allt inom arbetslivet. De mindre företagen efterföljer kraven i betydligt mindre utsträckning än övriga. Det är därför viktigt att utredaren mot bakgrund av sina förslag analyserar hur krav på de aktiva åtgärder som bedömts ändamålsenliga i praktiken ska kunna bli ett effektivt medel för att uppnå lika rättigheter och möjligheter.</p>
<p>Utredaren ska</p>
<p>· föreslå om, och i förekommande fall på vilket sätt, sanktioner ska kopplas till krav på aktiva åtgärder,</p>
<p>· föreslå hur eventuella sanktioner ska genomdrivas,</p>
<p>· utifrån sina förslag, lämna nödvändiga och fullständiga författningsförslag.</p>
<p>Hur ska tillsynen bedrivas?</p>
<p>Diskrimineringsombudsmannen (DO) har tillsyn över bestämmelserna om aktiva åtgärder. Arbetsmiljöverket ska utöva tillsyn över att arbetsmiljölagen <a href="https://lagen.nu/1977:1160">(1977:1160)</a> och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, följs. Regeringen angav i propositionen Ett starkare skydd mot diskriminering (prop. 2007/08:95) att det i Diskrimineringskommitténs förslag saknades en tillfredsställande analys av hur ombudsmannamyndighetens tillsyn över aktiva åtgärder förhöll sig till andra myndigheters arbete med dessa frågor, t.ex. det arbete som utförs av Myndigheten för handikappolitisk samordning och Arbetsmiljöverket.</p>
<p>I Statskontorets uppdrag ingick att analysera och bedöma hur DO:s tillsynsuppgift förhåller sig till Arbetsmiljöverkets arbete med liknande frågor. Statskontoret konstaterar att området som DO ska bevaka är för stort för att tillsynen ska kunna bli effektiv och att DO därmed är beroende av att samverka med andra. Vidare anser Statskontoret att de fackliga organisationerna kan spela en aktiv roll när det gäller aktiva åtgärder i arbetslivet. För att aktiva åtgärder ska bli effektiva är det viktigt att tillsyn finns.</p>
<p>Utredaren ska därför</p>
<p>· ta ställning till och föreslå hur tillsynen av att regler om aktiva åtgärder följs ska bedrivas och hur den ska förhålla sig till andra myndigheters arbete med dessa frågor.</p>
<p>Uppdraget att föreslå vilken omfattning regler om aktiva åtgärder ska ha</p>
<p>Diskrimineringslagen <a href="https://lagen.nu/2008:567">(2008:567)</a> ersatte sju lagar mot diskriminering. Två nya diskrimineringsgrunder infördes och diskrimineringsförbuden utökades till att omfatta fler samhällsområden än tidigare. Förutom några förändringar i fråga om upprättande av handlingsplaner för jämställda löner, jämställdhetsplaner och lönekartläggningar, överfördes bestämmelserna om aktiva åtgärder i princip oförändrade från de numera upphävda lagarna till diskrimineringslagen.</p>
<p>Diskrimineringslagens regler om aktiva åtgärder finns endast inom arbetslivsområdet och utbildningsområdet. På arbetslivsområdet finns bestämmelser om aktiva åtgärder endast när det gäller diskrimineringsgrunderna kön och etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning. Inom utbildningsområdet finns reglerna för samtliga diskrimineringsgrunder, förutom könsöverskridande identitet eller uttryck och ålder.</p>
<p>Ska krav på aktiva åtgärder utvidgas till att omfatta fler samhällsområden?</p>
<p>Regeringen uttalade i propositionen Ett starkare skydd mot diskriminering (prop. 2007/08:95) att frågan om och på vilket sätt aktiva åtgärder bör utökas till nya samhällsområden, bör utredas ytterligare.</p>
<p>En fråga för utredaren är alltså om krav på aktiva åtgärder ska vara begränsade till att omfatta enbart vissa samhällsområden eller om någon form av utvidgning bör göras.</p>
<p>I betänkandena En sammanhållen diskrimineringslagstiftning (SOU 2006:22) och Aktiva åtgärder för att främja lika rättigheter och möjligheter - ett systematiskt målinriktat arbete på tre samhällsområden (SOU 2010:7), har förslag om att utvidga omfattningen av bestämmelserna om aktiva åtgärder presenterats. Regeringen valde att inte gå vidare med dessa förslag på grund av att det inte var tillräckligt utrett vad utökningen innebär. Det finns därför anledning att på nytt se över vilken omfattning regler om aktiva åtgärder ska ha. Detta gäller även om utredaren anser att krav på aktiva åtgärder ska regleras på annat sätt än i diskrimineringslagen <a href="https://lagen.nu/2008:567">(2008:567)</a>.</p>
<p>Utredaren ska därför</p>
<p>· ta ställning till och föreslå vilka som ska omfattas av aktiva åtgärder,</p>
<p>· bedöma om krav på aktiva åtgärder ska utvidgas till fler samhällsområden och i så fall föreslå vilka,</p>
<p>· utifrån sina förslag, lämna nödvändiga och fullständiga författningsförslag.</p>
<p>Det står utredaren fritt att överväga andra frågor som kan aktualiseras under utredningen.</p>
<p>Konsekvensbeskrivningar</p>
<p>Regeringens övergripande målsättning i arbetet med att förenkla för företagen är att skapa en positiv märkbar förändring i företagens vardag. Ett underliggande delmål är sänkta administrativa kostnader för företagen.</p>
<p>Med hänsyn till regeringens arbete med regelförenkling, ska utredaren göra en avvägning mellan behovet av en eventuell ökning av aktiva åtgärder och strävan att inte belasta arbetsgivare och andra aktörer med alltför omfattande administrativa uppgifter. Utredaren ska i sammanhanget även beakta Statskontorets rapport Aktiva åtgärder mot diskriminering - effekter och kostnader <a href="https://lagen.nu/2011:4">(2011:4)</a>.</p>
<p>Utredaren ska redogöra för ekonomiska och andra konsekvenser av sina förslag. Förslagens konsekvenser ska redovisas enligt 14-15 a §§ i kommittéförordningen <a href="https://lagen.nu/1998:1474">(1998:1474)</a> och 6 och 7 §§ förordningen <a href="https://lagen.nu/2007:1244">(2007:1244)</a> om konsekvensutredning vid regelgivning. Förslagen ska kostnadsberäknas och utredaren ska lämna förslag till finansiering.</p>
<p>Samverkan med andra och redovisning av uppdraget</p>
<p>Utredaren ska inhämta synpunkter från Diskrimineringsombudsmannen, Näringslivets regelnämnd och andra berörda myndigheter och organisationer.</p>
<p>Utredaren ska beakta den kartläggning som görs inom Regeringskansliet (Arbetsmarknadsdepartementet) av arbetet med aktiva åtgärder i andra länder inom Europa som är relevanta i sammanhanget.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 1 november 2013.</p>
<p>(Arbetsmarknadsdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2009:30/2009-04-02T12:00:00+01:002009-04-02T12:00:00+01:002009:30 Tilläggsdirektiv till Avvecklingsmyndigheten för skolmyndigheter (U 2008:03)Utbildningsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 2 april 2009</p>
<p>Utvidgning av uppdraget</p>
<p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 27 mars 2008 gav chefen för Utbildningsdepartementet en särskild utredare i uppdrag att från och med den 1 juli 2008 ansvara för avvecklingen av Specialpedagogiska institutet, Specialskolemyndigheten och Socialstyrelsens institut för särskilt utbildningsstöd. Utredaren ska även från och med den 1 oktober 2008 ansvara för avvecklingen av Myndigheten för skolutveckling och Nationellt centrum för flexibelt lärande (dir. 2008:28).</p>
<p>Regeringen föreslog i propositionen Yrkeshögskolan (prop. 2008/09:68) en lag om yrkeshögskolan. Vidare gjorde regeringen i propositionen bedömningen att en särskild myndighet, Myndigheten för yrkeshögskolan, bör inrättas med uppgift att administrera de utbildningar som ska ingå i yrkeshögskolan och vissa andra eftergymnasiala yrkesutbildningar m.m., att den nya myndigheten bör överta vissa uppgifter från Statens skolverk samt att Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning bör avvecklas. Myndigheten kan även komma att överta vissa uppgifter från Statens skolinspektion. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. 2008/09:UbU6, rskr. 2008/09:178). Det statliga ansvaret för de eftergymnasiala yrkesutbildningar som inte är utbildningar enligt högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a> eller kan leda fram till en examen enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1993:792">(1993:792)</a> om tillstånd att utfärda vissa examina kommer därmed att samordnas i en förvaltningsmyndighet.</p>
<p>Regeringen ger nu utredaren i uppdrag att utöver det som omfattas av de ursprungliga direktiven också från och med den 1 juli 2009 och tills vidare ansvara för att genomföra avvecklingen av Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning. Utredaren ska dock redan från och med den 1 april 2009 i samarbete med myndigheten förbereda avvecklingen så att myndigheten kan läggas ned den 30 juni 2009. Ansvaret för avvecklingen ligger till och med den 30 juni 2009 hos Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning.</p>
<p>Utredaren ska från och med den 1 juli 2009 ha arbetsgivaransvaret för den personal från Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning, Skolverket och Skolinspektionen som kommer att ingå i avvecklingsorganisationen. Utredaren ska även ha arbetsgivaransvaret för den personal som förs över till Myndigheten för yrkeshögskolan och som till följd av organisationsförändringen eventuellt sägs upp av myndigheten. Även denna personal ska ingå i avvecklingsorganisationen.</p>
<p>Utredaren ska samråda med den särskilda utredare som ska förbereda bildandet av Myndigheten för yrkeshögskolan (dir. 2008:153) samt med Skolverket och Skolinspektionen.</p>
<p>Utredaren ska senast den 20 maj 2009 lämna en plan för avvecklingen av Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning. Vidare ska utredaren senast den 1 juli 2009 lämna en budget för avvecklingen av myndigheten. Utredaren ska senast den 1 december 2009 lämna ett delbetänkande om hur avvecklingsarbetet fortskrider.</p>
<p>Senast den 1 oktober 2010 ska utredaren lämna ett slutbetänkande om avvecklingen av Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning.</p>
<p> (Utbildningsdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2009:7/2009-01-29T12:00:00+01:002009-01-29T12:00:00+01:002009:7 Delegation för jämställdhet i högskolanUtbildningsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 29 januari 2009</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>En delegation ska stödja insatser och föreslå åtgärder som främjar jämställdhet i högskolan. Med högskolan avses i detta uppdrag hela högskolesektorn, dvs. såväl statliga universitet och högskolor som enskilda utbildningsanordnare med examenstillstånd samt organisationer med anknytning till sådana lärosäten. Delegationen ska särskilt uppmärksamma och motverka könsbundna utbildningsval till högskolan och den minskade andelen män som söker sig till högre utbildning. Delegationen ska även uppmärksamma skillnader mellan kvinnor och män vad avser studietakt, avhopp och benägenhet att avlägga examen samt kvinnors och mäns skilda möjligheter till forskarkarriär och den ojämna könsfördelningen på högre befattningar inom högskolan.</p>
<p>Uppdraget ska slutligt redovisas senast den 1 januari 2011.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Regeringens politik för ökad jämställdhet</p>
<p>Det övergripande målet för regeringens jämställdhetspolitik är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Målet omfattar bl.a. ett delmål om en jämn fördelning av makt och inflytande, vilket innebär att kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet. Det jämställdhetspolitiska målet omfattar vidare ett delmål om ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.</p>
<p>Jämställdhetspolitiken har under senare år förstärkts. Arbetet med jämställdhetsintegrering, som syftar till att ge de jämställdhetspolitiska målen genomslag i hela regeringens politik, fortsätter samtidigt som ökade möjligheter har skapats för att genomföra kompletterande insatser inom andra delar av regeringens politik. Ett exempel på en sådan insats är en satsning på jämställdhet i skolan om totalt 110 miljoner kronor, som regeringen beslutade om i juni 2008. Beslutet omfattar bl.a. inrättandet av Delegationen för jämställdhet i skolan (U 2008:08) med uppgift att analysera könsskillnaderna i utbildningsresultat, utvärdera metoder för att bryta traditionella könsroller, föreslå lämpliga insatser m.m. Satsningen omfattar även åtgärder med inriktning på stärkt elevhälsa, fortbildning av lärare och annan skolpersonal samt åtgärder för att rekrytera fler män till läraryrket.</p>
<p>I budgetpropositionen för 2009 (prop. 2008/09:1, utgiftsområdet 16) betonar regeringen att kvinnor och män ska ha samma formella och reella möjligheter att göra sig gällande i den akademiska världen. All form av diskriminering ska motverkas. För att säkerställa att kvinnor och män har likvärdiga möjligheter att utbilda sig inom det område som intresserar dem är det viktigt att universitet och högskolor är aktiva och prövar nya vägar för att rekrytera studenter från det underrepresenterade könet. Utvecklingen ser olika ut på olika lärosäten och genom att kartlägga lärdomar och goda exempel kan dessa spridas för att bryta invanda mönster.</p>
<p>Det finns en rad jämställdhetsfrämjande åtgärder som kan genomföras och vidareutvecklas vid landets universitet och högskolor. Regeringen framhåller också i forsknings- och innovationspropositionen Ett lyft för forskning och innovation (prop. 2008/09:50) att arbetet för jämställdhet inom forskningen är fortsatt prioriterat.</p>
<p>I regleringsbrev för budgetåret 2008 avseende universitet och högskolor m.m. anger regeringen att universitetens och högskolornas jämställdhetsarbete ska få ökat genomslag i verksamheten. Könsfördelningen inom olika områden och på olika nivåer när det gäller såväl studenter som personal ska vara jämn. Jämställdhetsaspekter ska beaktas i utbildning, där så är relevant. Vidare anges i regleringsbrevet att universiteten och högskolorna bl.a. ska återrapportera vilka åtgärder som har vidtagits för att få en jämnare könsfördelning inom olika utbildningar och vid rekrytering till anställningar och befattningar. Lärosätena ska även redovisa utfallet av de mål för andel personer av underrepresenterat kön bland nyrekryterade lärare som lärosätena har fastställt för perioden 2005-2008, liksom vilka åtgärder som har vidtagits eller planerats för att målen ska uppnås.</p>
<p>Den kunskap som tas fram inom genusforskningen måste även komma andra sektorer till del. I syfte att ge stöd till statliga myndigheters arbete med jämställdhetsintegrering har regeringen uppdragit åt Göteborgs universitet (Nationella sekretariatet för genusforskning) att bl.a. vidareutveckla metoder för jämställdhetsintegrering och skapa ett forum för erfarenhetsutbyte om jämställdhetsintegrering (IJ 2008/1467/JÄM).</p>
<p>Regeringen har också tillsatt Teknikdelegationen (U 2008:07) som har i uppdrag att på olika sätt öka intresset för matematik, naturvetenskap, teknik och informations- och kommunikationsteknik. Delegationen ska även verka för att särskilt öka flickors och kvinnors intresse för dessa områden och anlägga ett genusperspektiv på frågan om intresse och utbildningsval för att på sikt bryta könsstereotypa mönster.</p>
<p>Utvecklingen vid universitet och högskolor</p>
<p>Högskoleverket har i rapporten Kvinnor och män i högskolan (Rapport 2008:20 R) lämnat en redovisning med tonvikt på utvecklingen de senaste tio åren med en aktuell bild av kvinnors och mäns vägar genom utbildningssystemet, karriärvägar inom och utom akademin samt en internationell jämförelse.</p>
<p>Av rapporten framgår bl.a. att könsuppdelningen i gymnasieskolan i stort sett inte har förändrats under de senaste tio åren. Trots att det har funnits en ambition att stävja de könsbundna studievalen är dagens gymnasieskola starkt könsuppdelad. Särskilt ojämn könsbalans har de yrkesförberedande programmen. Enligt Statistiska centralbyrån är t.ex. 73 procent av eleverna på Barn- och fritidsprogrammet flickor och 27 procent pojkar, medan könsfördelningen på Elprogrammet är 96 procent pojkar och fyra procent flickor. Ett annat uttryck för jämställdhetsproblematiken i gymnasieskolan är att pojkarna presterar sämre än flickorna och i mindre utsträckning får grundläggande behörighet till universitets- och högskolestudier.</p>
<p>Efter 1977 års högskolereform har fler kvinnor än män påbörjat högre studier. Kvinnor och män följer dock i stor utsträckning skilda utbildningar och skilda inriktningar inom utbildningar. Könsobalansen inom grundutbildningen har till och med ökat under den senaste tioårsperioden. Inom sju av nio breda ämnesområden är det fler kvinnor än män som avlägger examen, och endast det tekniska området har en tydlig majoritet av män.</p>
<p>Kvinnornas andel av de studerande på forskarnivå har ökat. Av de drygt 17 000 studerande på forskarnivå höstterminen 2007 var 49 procent kvinnor. Eftersom 60 procent av studenterna på grundnivå och avancerad nivå är kvinnor, innebär det att män generellt sett påbörjar forskarutbildning i högre grad än kvinnor. För alla utbildningsområden, utom Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), är det en större andel av männen än av kvinnorna som går vidare till utbildning på forskarnivå. De största skillnaderna finns inom naturvetenskap, humaniora och teologi. Kvinnor och män studerar även inom utbildningen på forskarnivå till viss del inom skilda ämnesområden.</p>
<p>Av den undervisande och forskande personalen är drygt 40 procent kvinnor, men ett tydligt mönster är att ju högre upp i den akademiska hierarkin man kommer, desto snedare blir könsfördelningen. Bland professorerna är 18 procent kvinnor jämfört med 82 procent män. I Sverige, liksom i andra EU- länder, finns det problem som benämns "the leaky pipeline", vilket innebär att kvinnorna "läcker ut" från den akademiska karriären ju högre upp i hierarkin de kommer.</p>
<p>En naturlig följd av det könssegregerade utbildningssystemet är ett könssegregerat arbetsliv. Arbetsmarknaden är starkt könsuppdelad, och fördelningen av kvinnor och män på sektorer, näringsgrenar och yrken är ojämn. Av arbetsmarknadens 30 största yrkesgrupper, som tillsammans svarar för omkring 60 procent av de dryga fyra miljoner som förvärvsarbetar, är det bara fyra yrkesgrupper som har en jämn könsfördelning. Generellt sett har de mansdominerade yrkena en högre medellön än de kvinnodominerade yrkena. Så länge inte lönerelationerna eller andelen kvinnor och män i olika yrken jämnas ut kommer kvinnors löner i genomsnitt att förbli lägre än mäns.</p>
<p>Behov av insatser</p>
<p>Jämställdhet - en fråga om kvalitet</p>
<p>Utbildningspolitiken är av stor betydelse för arbetet med att uppnå jämställdhet i det svenska samhället. Sverige har en lång tradition av att arbeta aktivt med jämställdhet inom utbildningsområdet. Trots insatser från både myndigheter och andra aktörer är högskolesektorn fortfarande starkt könssegregerad, där såväl kvinnors och mäns utbildningsvägar som karriärvägar ser delvis olika ut.</p>
<p>Jämställdhet handlar om att ge kvinnor och män lika villkor och samma frihet att välja utbildning och yrke. Jämställdhet handlar också om kvalitet. Samhällets behov av att ta tillvara den bästa kompetensen motverkas om könsbundna föreställningar präglar studieval och utbildning. Båda könens erfarenheter och livsvillkor ska vara vägledande för vilka normer och mönster som ska styra verksamheten och organisationen.</p>
<p>Jämställdhet som en kvalitetsfråga behandlas också i Befattningsutredningens betänkande Karriär för kvalitet (SOU 2007:98). Befattningsutredningen beskriver jämställdhet som en förutsättning för att landets lärosäten ska kunna säkerställa en långsiktigt hög kvalitet i verksamheten. Att inte rekrytera de bästa av bägge könen är, enligt utredningen, resursslöseri. Därför måste systemen - befattningsstruktur, karriärvägar och anställningsprocess - vara så utformade att kvinnor och män ges lika förutsättningar att verka och göra karriär inom akademin.</p>
<p>Olika insatser för att främja jämställdhet görs vid universitetet och högskolor runt om i landet. Satsningar sker bl.a. för att bredda rekryteringen till olika utbildningar och för att främja kvinnors karriärmöjligheter inom akademin. I stor utsträckning genomförs emellertid åtgärderna isolerat på respektive lärosäte och utan nationell jämförelse eller samordning. I vissa frågor krävs samlade insatser och en mer översiktlig bild för att nå bättre resultat. Regeringen anser att det finns ett stort behov av en nationell kraftsamling för att öka jämställdheten inom högskolan. Mot bakgrund av vad som ovan har anförts gör regeringen bedömningen att en delegation ska inrättas för att främja arbetet med jämställdhet i högskolan.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>En delegation ska främja jämställdhet i högskolan. Med högskolan avses i detta uppdrag hela högskolesektorn. Uppdraget omfattar såväl statliga universitet och högskolor som enskilda utbildningsanordnare med examenstillstånd enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1993:792">(1993:792)</a> om tillstånd att utfärda vissa examina samt organisationer med anknytning till sådana lärosäten.</p>
<p>Delegationen ska stödja insatser och föreslå åtgärder som främjar jämställdhet i högskolan och därvid särskilt uppmärksamma följande problemställningar:</p>
<p>- könsbundna utbildningsval till högskolan,</p>
<p>- minskningen av andelen män som söker sig till högre utbildning,</p>
<p>- skillnader mellan kvinnor och män vad avser studietakt, avhopp och benägenhet att avlägga examen,</p>
<p>- kvinnors och mäns skilda möjligheter till forskarkarriär,</p>
<p>- den ojämna könsfördelningen på högre tjänster och befattningar inom högskolan.</p>
<p>Delegationen ska</p>
<p>1. bidra till ökad jämställdhet inom högskolan genom att efter ansökan fördela medel till insatser för jämställdhet, t.ex. inom ovan nämnda problemställningar, under åren 2009-2010,</p>
<p>2. kartlägga och lyfta fram framgångsrika jämställdhetsinsatser inom högskolan,</p>
<p>3. verka för att särskilt öka mäns intresse för högre utbildning och arbeta för att motverka könsbundna studieval inom högskolan,</p>
<p>4. analysera i vilken mån metoden att ange kvantitativa mål för könsfördelningen bland högskolans personal har varit framgångsrik, och</p>
<p>5. överväga och lämna förslag om andra frågor som delegationen bedömer vara av betydelse för att främja jämställdhet i högskolan.</p>
<p>Stödet enligt punkten 1 bör inriktas dels mot insatser som prövats och visat sig framgångsrika, dels mot insatser som kan ge nya kunskaper om hur jämställdhet i högskolan kan främjas. Insatserna ska ha en långsiktig verkan och delegationen ska vid bedömningen av ansökningar beakta insatsens möjligheter att få finansiering även efter att delegationens stöd upphört.</p>
<h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2>
<p>Delegationen ska arbeta utåtriktat. Inom ramen för uppdraget ska delegationen sprida kunskap om hur statliga universitet och högskolor samt enskilda utbildningsanordnare kan främja jämställdhet inom den egna verksamheten.</p>
<p>Delegationen ska samråda med Delegationen för jämställdhet i skolan (U 2008:08), Högskoleverket, Diskrimineringsombudsmannen, universitet och högskolor, enskilda utbildningsanordnare med examenstillstånd, studentorganisationer samt andra organisationer inom högskoleområdet.</p>
<p>Delegationen ska slutligt redovisa sitt uppdrag senast den 1 januari 2011. Redovisningen av uppdraget enligt punkt 4 ska lämnas till Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) senast den 30 september 2009. En delredovisning av övriga punkter i uppdraget ska lämnas till regeringen senast den 1 februari 2010.</p>
<p> (Utbildningsdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:153/2008-12-11T12:00:00+01:002008-12-11T12:00:00+01:002008:153 Bildandet av Myndigheten för yrkeshögskolanUtbildningsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 11 december 2008</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2>
<p>En särskild utredare ska förbereda och genomföra bildandet av en ny myndighet med samlat ansvar för yrkeshögskolan. Den nya myndighetens namn ska vara Myndigheten för yrkeshögskolan. Uppdraget gäller med förbehåll för riksdagens kommande beslut med anledning av regeringens förslag i propositionen Yrkeshögskolan (prop. 2008/09:68). Den nya myndighetens huvudkontor ska lokaliseras till Västerås. En avdelning eller enhet av likvärdig storlek inom myndigheten ska lokaliseras till Hässleholm.</p>
<p>Yrkeshögskolan ska etableras med egen ny och tydlig identitet och inte betraktas som en utvidgning av den befintliga kvalificerade yrkesutbildningen. Utredaren ska organisera myndigheten så att den präglas av en samlad myndighetskultur med en balanserad fördelning av arbetsuppgifter och utvecklingsområden mellan orterna.</p>
<p>Utredaren ska bl.a. bemanna myndigheten samt föreslå mål för verksamhetens olika delar och anslagsfördelning.</p>
<p>Utredaren ska även vidta de åtgärder som i övrigt krävs för att den nya myndigheten ska kunna inleda sin verksamhet den 1 juli 2009. En slutrapport skall lämnas senast den 30 juni 2009.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Regeringen gav i mars 2007 en särskild utredare i uppdrag att göra en analys av och lämna förslag till hur eftergymnasiala yrkesutbildningar utanför högskolan ska sammanföras under ett gemensamt ramverk benämnt yrkeshögskolan (dir. 2007:50). Utredningen antog namnet Yrkeshögskoleutredningen. I augusti 2007 gav regeringen utredningen i uppdrag att utöver det som omfattas av de ursprungliga direktiven också föreslå hur verksamheten vid Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning ska förhålla sig till det nya ramverket (dir. 2007:121).</p>
<p>Yrkeshögskoleutredningen överlämnade i mars 2008 sitt betänkande Yrkeshögskolan. För yrkeskunnande i förändring (SOU 2008:29). Betänkandet har remitterats och regeringen har överlämnat propositionen Yrkeshögskolan till riksdagen. Propositionen innehåller en beskrivning av vad som ska ingå i det nya regelverket för yrkeshögskolan och av en särskild myndighet för yrkeshögskolan samt de lagförslag som är nödvändiga för att införa yrkeshögskolan.</p>
<p>Valideringsdelegationen tillsattes genom beslut av regeringen för att under 2004-2007 i fråga om validering av vuxnas kunskaper och kompetens bl.a. främja kvalitet, legitimitet och likvärdighet, bedriva och stödja utveckling av metoder och verksamhetsformer samt utforma förslag om vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att säkerställa en verksamhet med validering. Valideringsdelegationens slutrapport Mot en nationell struktur (U2008/205/SV) överlämnades till regeringen i januari 2008. Rapporten har remissbehandlats. Regeringen har i den ovan nämnda propositionen bedömt att Myndigheten för yrkeshögskolan bör ansvara för att samordna och stödja en nationell struktur för validering samt i samverkan med berörda myndigheter främja utbildningsväsendets och branschernas medverkan när strategier, metoder och information inom valideringsområdet utvecklas. Regeringen har även bedömt att myndigheten bör ansvara för bedömning av utländsk eftergymnasial yrkesutbildning som inte motsvarar högskoleutbildning enligt högskolelagen eller lagen <a href="https://lagen.nu/1993:792">(1993:792)</a> om tillstånd att utförda vissa examina. Vidare bör myndigheten vara den nationella samordningspunkten för den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande, European Qualifications Framework (EQF).</p>
<p>Den nya myndighetens inriktning och förutsättningar</p>
<p>Yrkeshögskolans uppdrag</p>
<p>Yrkeshögskolan kommer att ha ett mer omfattande uppdrag än den kvalificerade yrkesutbildningen och vara delvis väsensskild från den verksamhet som hittills har bedrivits inom den kvalificerade yrkesutbildningen. Det nya regelverket för de eftergymnasiala yrkesutbildningarna som inte utgör högskoleutbildningar ska ge de eftergymnasiala utbildningarna som ska administreras inom regelverket en egen och unik ställning. Nuvarande kvalificerade yrkesutbildningar, påbyggnadsutbildningar, kompletterande utbildningar och lärlingsutbildningar för vuxna till vissa hantverksyrken ska fasas in i yrkeshögskolans regelverk men samtidigt ges förutsättningar att bevara sin särart.</p>
<p>Den nya myndighetens uppgifter</p>
<p>Myndigheten för yrkeshögskolan ska ha det samlade ansvaret för yrkeshögskolan och under en övergångsperiod i huvudsak motsvarande uppgifter även i fråga om vissa andra utbildningar som inte inledningsvis ingår i yrkeshögskolan, bl.a. kompletterande utbildningar. Den nya myndigheten ska bl.a. besluta om vilka utbildningar som ska ingå i yrkeshögskolan och om statligt stöd för sådana utbildningar, ha tillsyn över och ansvara för uppföljning av utbildningarna, främja utvecklingen av utbildningarna och deras kvalitet samt svara för ekonomisk uppföljning.</p>
<p>Myndigheten ska ansvara för att samordna och stödja en nationell struktur för validering samt i samverkan med berörda myndigheter främja utbildningsväsendets och branschernas medverkan när strategier, metoder och information inom valideringsområdet utvecklas. Vidare ska myndigheten ansvara för bedömning av utländsk eftergymnasial yrkesutbildning som inte motsvarar högskoleutbildning. Myndigheten ska även vara den nationella samordningspunkten för EQF.</p>
<p>Den nya myndigheten ska därutöver i huvudsak</p>
<p>o verka för att behoven av eftergymnasial yrkesutbildning som inte utgör högskoleutbildning tillgodoses,</p>
<p>o säkerställa att utbildningarna inom yrkeshögskolan och utbildningsanordnarnas kvalitetsarbete utvärderas,</p>
<p>o följa upp utbildningsanordnarnas kvalitetsarbete,</p>
<p>o svara för ett register med uppgifter om studerande i utbildningarna och deras studieresultat, betyg och examina,</p>
<p>o vara behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer när det gäller att utfärda utbildningsbevis och andra handlingar för utbildningarna,</p>
<p>o informera om utbildningarna, och</p>
<p>o administrera och fatta beslut om vissa andra utbildningar.</p>
<p>Den nya myndigheten ska inrättas den 1 juli 2009 och ska vid denna tidpunkt överta ansvaret för den verksamhet som Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning tidigare bedrivit. I detta innefattas bl.a. hanteringen av statsbidrag och särskilda medel för den kvalificerade yrkesutbildning och den lärlingsutbildning för vuxna till vissa hantverksyrken som övergångsvis kommer att bedrivas enligt tidigare regelverk. Myndigheten kommer även att överta Statens skolverks och Statens skolinspektions uppgifter vad gäller de kompletterande utbildningarna. Överföringen av myndighetsansvaret för de berörda utbildningarna måste ske så att pågående utbildningar och deltagarna i dessa påverkas så lite som möjligt. Myndigheten ska sträva efter att så snart som möjligt pröva om relevanta utbildningar kan få ingå i det nya regelverket för yrkeshögskolan. Regeringen avser att ge myndigheten i uppdrag att närmare utreda och redovisa förslag om hur de kompletterande utbildningarna ska regleras.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ska förbereda och genomföra bildandet av en ny myndighet, Myndigheten för yrkeshögskolan. Myndigheten ska ha det samlade ansvaret för yrkeshögskolan. Yrkeshögskolan ska etableras som ett nytt koncept med egen tydlig identitet och inte betraktas som en utvidgning av den befintliga kvalificerade yrkesutbildningen.</p>
<p>Uppdraget gäller med förbehåll för riksdagens kommande beslut med anledning av regeringens förslag i propositionen Yrkeshögskolan.</p>
<p>Verksamhetsmål och anslagsfördelning m.m.</p>
<p>Utredaren ska föreslå mål och återrapporteringskrav för de olika delarna av myndighetens verksamhet. Vidare ska utredaren lämna förslag på verksamhetens finansiering såväl med avseende på underindelning av tilldelade anslagsmedel i anslagsposter som avgiftsintäkter. Utredaren ska även föreslå en verksamhetsplan för myndigheten för andra halvåret 2009. Förslagen ska kunna utgöra ett underlag inför regeringens arbete med den nya myndighetens regleringsbrev. Vidare ska utredaren lämna ett budgetunderlag för andra halvåret 2009 och för perioden 2010-2012.</p>
<p>Stödfunktioner, organisation och bemanning m.m.</p>
<p>Utredaren ska besluta om myndighetens organisation och om intern resursfördelning samt överväga lämpliga arbetsformer. Den nya myndighetens huvudkontor ska lokaliseras till Västerås. En avdelning eller enhet inom myndigheten av likvärdig storlek ska lokaliseras till Hässleholm. Utredaren ska organisera myndigheten så att den präglas av en samlad myndighetskultur med en balanserad fördelning av arbetsuppgifter och utvecklingsområden mellan orterna. Uppgifter som rör tillsyn och kvalitetsgranskning ska skiljas från myndighetens övriga uppgifter. Tillsynen och kvalitetsgranskningen ska organiseras på ett sådant sätt att myndighetens legitimitet inte äventyras. Vad gäller myndighetens ansvar och uppgifter rörande validering ska utredaren beakta förslagen i Valideringsdelegationens slutrapport Mot en nationell struktur.</p>
<p>Utbildningarna inom yrkeshögskolan förutsätts kännetecknas av en stark marknadsanknytning samt utvecklas och bedrivas i samverkan mellan arbetsliv, näringsliv och utbildningsanordnare. Arbetslivet förutsätts få ett starkt inflytande över myndighetens prioriteringar av vilka utbildningar som ska ingå i yrkeshögskolan. Utredaren ska finna former för samverkan mellan myndigheten och dess avnämare både på nationell och regional nivå. Det ska vid myndigheten finnas ett råd där bl.a. arbetsmarknadens parter ska vara representerade. Rådet ska bl.a. tillhandahålla underlag inför myndighetens beslut om en utbildning ska få ingå i yrkeshögskolan och därmed kunna få statsbidrag eller särskilda medel. Utredaren ska vidta de åtgärder som krävs för att rådet ska få avsedd funktion i den nya myndigheten.</p>
<p>Den nya myndighetens ansvar innefattar att säkerställa utbildningarnas anpassning till arbetslivets behov och andra viktiga mål. Utredaren ska tillsammans med berörda intressenter från arbetslivet och med Yrkeshögskoleutredningens förslag som grund utveckla ändamålsenliga processer för detta samt ett system för kvalitetssäkring av de utbildningar som ingår i yrkeshögskolan, inklusive kvalitetskriterier och indikatorer.</p>
<p>Utredaren ska se till att ett system för dokumentation av de studerandes studier och studieresultat införs för de utbildningar som den nya myndigheten ska ansvara för.</p>
<p>En anordnare av utbildning inom yrkeshögskolan ska efter ansökan kunna få statsbidrag eller särskilda medel för utbildningen. Utredaren ska närmare utreda och besluta om sådant statligt stöd ska lämnas på grundval av faktiska kostnader eller schablonkostnader. Utredaren ska särskilt sträva efter att planeringsformer som leder till ett stabilt antal årsplatser utvecklas. Lösningarna får inte vara kostnadsdrivande eller alltför administrativt tyngande för myndigheten.</p>
<p>Utredaren ska utarbeta riktlinjer för hur de studerande i en utbildning inom yrkeshögskolan ska ha rätt att utöva inflytande över utbildningen. Utredaren ska vidare se till att den nya myndigheten kan hantera och tillhandahålla en samlad information om de utbildningar som myndigheten ansvarar för.</p>
<p>Regeringen har för avsikt att med stöd av lagen om yrkeshögskolan meddela föreskrifter om att utredaren får fatta beslut inom yrkeshögskolans område. Förutsatt att ett sådant bemyndigande ges ska utredaren under tiden fram till den 1 juli 2009 i samråd med Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning förbereda, genomföra och administrera en ansökningsomgång för start av utbildningar inom yrkeshögskolan från och med hösten 2009 samt besluta om en utbildning ska få ingå i yrkeshögskolan. Utredaren kan även komma att få fatta beslut med stöd av äldre regelverk som är tillämpliga på sådana utbildningar som den nya myndigheten ska ansvara för.</p>
<p>Utredaren ska dessutom vidta de åtgärder som i övrigt krävs för att myndigheten ska kunna inleda sin verksamhet den 1 juli 2009. I det ingår att förbereda anslutningen av den nya myndigheten till det statliga redovisningssystemet och lägga upp redovisningsplaner. Utredaren ska även bygga upp administrativa och IT-tekniska system för den nya myndigheten samt ingå nödvändiga avtal för myndighetens verksamhet. I syfte att uppnå bästa möjliga kostnadseffektivitet bör utredaren överväga att överta befintliga avtal m.m. där så är möjligt.</p>
<p>Utredaren ska vidare bedöma vilken kompetens som är nödvändig för myndighetens verksamhet. Den nya myndigheten ska bemannas med beaktande av reglerna om övergång av verksamhet i 6 b § lagen <a href="https://lagen.nu/1982:80">(1982:80)</a> om anställningsskydd. Utredaren ska fatta beslut om bemanning liksom även i övrigt utöva arbetsgivarens befogenheter. Utredaren ska fullgöra de åtgärder som krävs enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1976:580">(1976:580)</a> om medbestämmande i arbetslivet.</p>
<p>Uppdragets genomförande och tidsplan</p>
<p>Utredaren ska samråda med Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning, Skolverket, Högskoleverket och den avvecklingsmyndighet som regeringen avser att ge i uppdrag att avveckla Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning. Utredaren ska därutöver samråda med Ekonomistyrningsverket, Arbetsgivarverket, Statens pensionsverk och andra berörda myndigheter och organisationer i den utsträckning som är nödvändigt. Myndigheterna ska lämna utredaren de underlag utredaren begär.</p>
<p>Utredaren ska hålla berörda centrala arbetstagarorganisationer informerade om arbetet och ge dem tillfälle att framföra synpunkter. Utredaren ska särskilt beakta behovet av att hålla personalen vid berörda myndigheter informerad.</p>
<p>Utredaren ska löpande hålla Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) underrättat om arbetet.</p>
<p>Utredaren ska senast den 2 mars 2009 lämna ett budgetunderlag för andra halvåret 2009 och för perioden 2010-2012.</p>
<p>Utredaren ska vidare senast den 29 maj 2009 lämna</p>
<p>- förslag på mål och återrapporteringskrav för de olika delarna av myndighetens verksamhet,</p>
<p>- förslag på verksamhetens finansiering såväl med avseende på underindelning av tilldelade anslagsmedel i anslagsposter som avgiftsintäkter samt en verksamhetsplan för andra halvåret 2009, och</p>
<p>- en redovisning av hur berörd personal har informerats och förberetts på kommande förändringar.</p>
<p>En slutrapport ska lämnas senast den 30 juni 2009. Av slutrapporten ska det framgå hur myndighetens organisation ska utformas.</p>
<p> (Utbildningsdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:130/2008-10-30T12:00:00+01:002008-10-30T12:00:00+01:002008:130 Aktiva åtgärder för att främja lika rättigheter och möjligheterIntegrations- och jämställdhetsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 30 oktober 2008</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ska undersöka effekterna av de bestämmelser om aktiva åtgärder som tas upp i lagarna mot diskriminering. Utredaren ska undersöka om och i så fall hur bestämmelserna har haft effekter på arbetet för lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning samt inom utbildningsområdet även oavsett funktionshinder och sexuell läggning. I uppdraget ingår att undersöka vilka aktiva åtgärder som har haft bäst effekt för respektive diskrimineringsgrund samt vilka kostnader åtgärderna medför för de berörda.</p>
<p>Med detta som utgångspunkt ska utredaren överväga hur krav på aktiva åtgärder kan göras tydliga, skarpa och kopplas till en verkningsfull sanktion samt om krav på aktiva åtgärder, och i så fall vilka, bör utvidgas till fler diskrimineringsgrunder och fler samhällsområden. I detta ingår att överväga om åtgärderna bör kvarstå i nuvarande omfattning eller om någon åtgärd bör ändras eller tas bort samt om sanktionssystemet bör ändras. För utbildningsområdet ingår att överväga om krav på aktiva åtgärder bör gälla alla verksamheter som omfattas av den nya diskrimineringslagen.</p>
<p>Utredaren ska redovisa uppdraget till regeringen senast den 31 december 2009.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Bestämmelser om aktiva åtgärder för att främja lika rättigheter och möjligheter finns i jämställdhetslagen <a href="https://lagen.nu/1991:433">(1991:433)</a>, lagen <a href="https://lagen.nu/1999:130">(1999:130)</a> om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, lagen <a href="https://lagen.nu/2001:1286">(2001:1286)</a> om likabehandling av studenter i högskolan och lagen <a href="https://lagen.nu/2006:67">(2006:67)</a> om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever.</p>
<p>Aktiva åtgärder kan allmänt beskrivas som åtgärder som vidtas för att förebygga och motverka diskriminering samt främja lika rättigheter och möjligheter. Aktiva åtgärder är avsedda att verka pådrivande och mana till ökade ansträngningar för att motverka diskriminering. Bestämmelserna om aktiva åtgärder är i första hand inte avsedda att tillämpas i enskilda fall. De är i stället framåtsyftande och av generell eller kollektiv natur. Diskrimineringsförbuden är avsedda att motverka konkreta diskriminerande handlingar i individuella fall, medan aktiva åtgärder, förutom ett sådant syfte, också har till ändamål att motverka diskriminering i en mer allmän mening.</p>
<p>På arbetslivsområdet finns bestämmelser om aktiva åtgärder när det gäller diskrimineringsgrunderna kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning. Inom utbildningsområdet finns bestämmelser om aktiva åtgärder när det gäller diskrimineringsgrunderna kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder och sexuell läggning.</p>
<p>I februari 2006 lade Diskrimineringskommittén fram slutbetänkandet En sammanhållen diskrimineringslagstiftning (SOU 2006:22). Kommittén föreslog en ny lag om förbud och andra åtgärder mot diskriminering samt två nya diskrimineringsgrunder. Vidare föreslog kommittén att bestämmelserna om aktiva åtgärder bör utökas och skärpas. Kommittén föreslog bl.a. att bestämmelserna om aktiva åtgärder i arbetslivet och inom utbildningsområdet bör utökas till att omfatta samtliga diskrimineringsgrunder samt att kravet på aktiva åtgärder inom utbildningsområdet bör utvidgas till att omfatta andra verksamheter än de som anges i skollagen <a href="https://lagen.nu/1985:1100">(1985:1100)</a>, högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a> och lagen <a href="https://lagen.nu/1993:792">(1993:792)</a> om tillstånd att utfärda vissa examina.</p>
<p>Kommittén föreslog också krav på aktiva åtgärder inom området värnplikt och civilplikt för samtliga diskrimineringsgrunder förutom ålder. När det gäller andra samhällsområden än arbetslivet, utbildning och värn- och civilplikten angav kommittén att det skulle kunna finnas behov av att införa en skyldighet att vidta aktiva åtgärder, i vart fall på sådana områden där det allmänna generellt sett tillhandahåller en samhällsservice. På grund av tidsbrist saknade kommittén emellertid möjlighet att utreda frågan i den omfattning som krävs.</p>
<p>Kommitténs förslag mötte kritik i remissbehandlingen. Ett flertal remissinstanser avstyrkte förslaget att aktiva åtgärder ska utökas till att omfatta samtliga diskrimineringsgrunder liksom att bestämmelser om aktiva åtgärder bör utökas till att omfatta andra samhällsområden och verksamheter. Flera invände att de föreslagna aktiva åtgärderna är svåröverskådliga och inte möjliggör en förutsebar rättstillämpning. Vidare framfördes invändningar mot att de föreslagna bestämmelserna om aktiva åtgärder är alltför allmänt hållna och opreciserade samt att de till delar sammanfaller med bestämmelser i andra regelverk. Vidare ifrågasattes om den framtida ombudsmannen mot diskriminering ska ha tillsyn över bestämmelserna om aktiva åtgärder. När det gäller aktiva åtgärder i arbetslivet har det också ifrågasatts varför rätten att begära vitesföreläggande hos Nämnden mot diskriminering i första hand tillkommer ombudsmannen och endast i andra hand en kollektivavtalsbärande central facklig organisation. Vidare framfördes synpunkter om att sanktionssystemet bör förändras.</p>
<p>I juni 2008 antog riksdagen regeringens proposition Ett starkare skydd mot diskriminering (prop. 2007/08:95, bet. 2007/08:AU7, rskr. 2007/08:219). En ny diskrimineringslag träder i kraft den 1 januari 2009. Diskrimineringslagen har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Lagen ersätter jämställdhetslagen och sex andra lagar. Två nya diskrimineringsgrunder införs: könsöverskridande identitet eller uttryck och ålder. En ny myndighet, Diskrimineringsombudsmannen, ska utöva tillsyn över att lagen följs.</p>
<p>Diskrimineringsförbud för könsöverskridande identitet eller uttryck ska gälla alla samhällsområden i den nya diskrimineringslagen. Åldersdiskriminering förbjuds inom utbildningsverksamhet och i arbetslivet i vid mening. Lagen innehåller diskrimineringsförbud som gäller arbetsgivare, utbildningsverksamhet, arbetsmarknadspolitisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag, start eller bedrivande av näringsverksamhet, yrkesbehörighet, medlemskap i vissa organisationer, varor, tjänster och bostäder, allmän sammankomst och offentlig tillställning, hälso- och sjukvården, socialtjänsten, socialförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, studiestöd, värnplikt och civilplikt samt offentlig anställning.</p>
<p>Den nya diskrimineringslagen innebär att hittillsvarande bestämmelser om aktiva åtgärder i princip fortsätter att gälla. Det sker dock förändringar i fråga om dels upprättandet av en handlingsplan för jämställda löner och en jämställdhetsplan, dels kravet på lönekartläggning. I sammanhanget anförde regeringen i propositionen att det saknas beredningsunderlag för att överväga någon annan sanktion än vite för den som inte följer kravet på aktiva åtgärder och att frågan bör belysas i en utredning.</p>
<p>Behov av utredning</p>
<p>Regeringen bedömer att aktiva åtgärder kan vara värdefulla i arbetet för att främja likabehandling och motarbeta diskriminering. Frågan är dock vilka åtgärder som är mest effektiva i praktiken och vilka som främst har symbolvärde. När det gäller regelverket kring aktiva åtgärder är det därför viktigt att fokusera på aktiva åtgärder som är effektiva och uppnår sitt syfte.</p>
<p>Regeringen konstaterade i propositionen att det inte gjorts någon utvärdering av effekter och resultat av de olika delarna av dagens skyldigheter att vidta aktiva åtgärder och att upprätta planer. Regeringen bedömde att kommitténs förslag om aktiva åtgärder för samtliga diskrimineringsgrunder var alltför allmänt hållna och i många fall opreciserade. Av flera remissyttranden framgår att frågan om förändringar när det gäller bestämmelserna om aktiva åtgärder är komplicerad och kräver en fördjupad analys. Regeringen angav också att det saknas en tillfredsställande analys om föreslagna bestämmelsers förhållande till annan reglering. Till exempel sammanfaller krav på aktiva åtgärder till stora delar med krav på förebyggande arbetsmiljöåtgärder enligt arbetsmiljölagen. Det saknas vidare en analys om hur tillsynsuppgiften över aktiva åtgärder för ombudsmannamyndigheten förhåller sig till andra myndigheters arbete med dessa frågor, t.ex. det arbete som utförs av Myndigheten för handikappolitisk samordning och Arbetsmiljöverket.</p>
<p>Vidare konstateras i propositionen att konsekvenserna av kommitténs förslag om aktiva åtgärder, som innebär nya förpliktelser för företagen, inte utretts eller kvantifierats i någon närmare omfattning av kommittén. I det sammanhanget framhölls också regeringens riktlinjer för det fortsatta arbetet med regelförenkling. Målet för regeringens regelförenklingsarbete är att företagens administrativa kostnader för samtliga regelverk ska minska med minst 25 procent till 2010. Regeringens syfte är att regelförenklingsarbetet ska leda till en märkbar förändring i företagens vardag.</p>
<p>Sammanfattningsvis kan sägas att kunskapen om vilka aktiva åtgärder som är mest effektiva samt vilka resurser de aktiva åtgärderna tar i anspråk är begränsad. Med hänsyn till regeringens arbete med regelförenkling är det också av största vikt att en avvägning görs mellan behovet av en utökning av aktiva åtgärder och strävan att inte ålägga arbetsgivare och andra alltför omfattande administrativa uppgifter. Det finns därför behov av att utreda om och på vilket sätt de olika bestämmelserna om aktiva åtgärder har haft effekter på arbetet för att främja lika rättigheter och möjligheter samt hur krav på aktiva åtgärder kan göras tydliga, skarpa och väl sanktionerade.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ska undersöka effekterna av de bestämmelser om aktiva åtgärder som tas upp i lagarna mot diskriminering. Utredaren ska undersöka om och i så fall hur bestämmelserna har haft effekter på arbetet för lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning samt inom utbildningsområdet även oavsett funktionshinder och sexuell läggning. I uppdraget ingår att undersöka vilka aktiva åtgärder som har haft bäst effekt för respektive diskrimineringsgrund samt vilka kostnader åtgärderna medför för de berörda.</p>
<p>Med detta som utgångspunkt ska utredaren överväga hur krav på aktiva åtgärder kan göras tydliga, skarpa och kopplas till en verkningsfull sanktion. I detta ingår att överväga om åtgärderna bör kvarstå i nuvarande omfattning eller om någon åtgärd bör ändras eller tas bort. Utredaren ska även överväga om och på vilket sätt förändringar bör genomföras när det gäller sanktionssystemet, bl.a. med avseende på de förändringar som gjorts i fråga om hur ofta planer ska upprättas och löner kartläggas.</p>
<p>Utredaren ska vidare överväga om krav på aktiva åtgärder, och i så fall vilka, bör utvidgas till fler diskrimineringsgrunder och fler samhällsområden. För utbildningsområdet ingår att överväga om krav på aktiva åtgärder bör gälla alla verksamheter som omfattas av den nya diskrimineringslagen.</p>
<p>I uppdraget ingår också att</p>
<p>- överväga om och på vilket sätt förändringar bör genomföras när det gäller reglerna om arbetstagarorganisationernas möjlighet att göra framställning om vitesföreläggande,</p>
<p>- överväga hur tillsynen av efterlevnaden av bestämmelserna om aktiva åtgärder bör bedrivas samt analysera hur tillsynsuppgiften förhåller sig till andra myndigheters arbete med dessa frågor.</p>
<p>Förslag till författningsändringar m.m.</p>
<p>Utredaren ska lämna de förslag till författningsändringar och andra åtgärder som uppdraget kan ge anledning till. I den utsträckning utredaren föreslår författningsändringar ska utredaren utarbeta och lägga fram fullständiga författningsförslag.</p>
<p>Utredaren ska analysera sina förslag om krav på aktiva åtgärder i förhållande till andra regelverk än diskrimineringslagstiftningen med liknande skyldigheter, t.ex. krav på förebyggande arbetsmiljöåtgärder enligt arbetsmiljölagen.</p>
<p>Utredaren ska, i relevanta delar, beakta EG-rätten på området. Utredaren ska, i relevanta delar, ta del av betänkandet En sammanhållen diskrimineringslagstiftning (SOU 2006:22). Vidare ska utredaren beakta vad regeringen anfört i propositionen Ett starkare skydd mot diskriminering (prop. 2007/08:95), Lagrådets yttrande samt relevanta remissyttranden i det lagstiftningsärendet.</p>
<p>Det står utredaren fritt att ta upp andra frågor inom ramen för uppdraget som aktualiseras under utredningsarbetet.</p>
<p>Konsekvensanalyser</p>
<p>Med hänsyn till regeringens arbete med regelförenkling är det av största vikt att en avvägning görs mellan behovet av en utökning av aktiva åtgärder och strävan att inte ålägga arbetsgivare och andra alltför omfattande administrativa uppgifter. Utredaren ska därför redovisa vilka konsekvenser de föreslagna aktiva åtgärderna, såväl ändrade som eventuellt vidgade, får för de verksamheter som omfattas av kravet. Detta avser såväl ekonomiska, inklusive statsfinansiella, som organisatoriska och administrativa konsekvenser. Åtgärdernas effekter ska relateras till kostnaderna för att uppnå desamma.</p>
<p>Arbetets genomförande</p>
<p>Utredaren ska ha kontakt med Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Handikappombudsmannen och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) samt, efter den 1 januari 2009, Diskrimineringsombudsmannen. Utredaren ska även ha kontakt med andra berörda myndigheter och organisationer såsom arbetsmarknadens parter och Näringslivets nämnd för regelgranskning.</p>
<p>Utredaren ska redovisa uppdraget till regeringen senast den 31 december 2009.</p>
<p> (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:66/2008-05-22T12:00:00+01:002008-05-22T12:00:00+01:002008:66 Utbildning för imamerUtbildningsdepartementet<p></p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ska</p>
<p>- kartlägga och analysera de behov av utbildning för imamer i Sverige som olika muslimska församlingar och organisationer har påtalat,</p>
<p>- kartlägga och analysera behovet för blivande och verksamma imamer av såväl olika typer av utbildningsinsatser vad gäller till exempel svenska språket och svenska samhällsförhållanden som eventuell teologisk utbildning i Sverige inom högskolan eller folkbildningen,</p>
<p>- bedöma vilka möjligheter som i dag finns inom det svenska utbildningssystemet till en sådan utbildning och analysera hur eventuella utbildningsbehov bäst kan hanteras inom detta system.</p>
<p>Utgångspunkter för arbetet ska vara de principer som finns för det existerande statliga stödet till trossamfund. Principerna innebär att samfundet ska bidra till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som det svenska samhället vilar på, att det är stabilt och att det har egen livskraft.</p>
<p>Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 1 juni 2009.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Utbildning för trossamfundens religiösa ledare</p>
<p>Den 1 januari 2000 ändrades relationerna mellan staten och svenska kyrkan. Ett syfte med stat-kyrkareformen var att uppnå ökad likställighet mellan olika trossamfund, ett annat var att möjliggöra för Svenska kyrkan att i största möjliga utsträckning få reglera sina egna angelägenheter. Målet med det statliga stödet till trossamfund är att svenska staten ska bidra till att skapa förutsättningar för trossamfunden att bedriva en aktiv och långsiktigt inriktad religiös verksamhet i form av gudstjänst, själavård, undervisning och omsorg. Trossamfunden medverkar till den normbildningsprocess som är nödvändig för att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på. Aktuell samhällsforskning pekar också klart på att ett aktivt förenings- och samfundsliv på många sätt stärker det demokratiska systemet. Detta framgår i flera verk av bland andra Robert Putnam, professor i statsvetenskap vid Harvard University.</p>
<p>I Sverige beslutar trossamfunden själva om vilken eller vilka utbildningar som är lämpliga för deras respektive religiösa ledare. Några trossamfund har ledare som utbildas inom folkbildningen medan till exempel Svenska kyrkan valt att ställa som krav att de blivande prästerna ska ha genomgått en 16 veckor lång folkhögskolekurs följd av en fyraårig teologisk utbildning på högskolenivå, motsvarande en teologie kandidatexamen med 240 högskolepoäng. Under utbildningstiden anordnar kyrkans stift parallella obligatoriska utbildningar och praktik. Därefter följer ett års studier på ett pastoralinstitut. Svenska kyrkan utreder för närvarande en ny prästutbildning som redan ges på försök. Denna utbildning ska motsvara 300 högskolepoäng.</p>
<p>I Sverige finns ett flertal muslimska församlingar vilka i sin tur är anslutna till flera olika paraplyorganisationer. De formella kraven på imamernas utbildning varierar. Vissa imamer har utländsk utbildning, ibland på högskolenivå, medan andra saknar formell utbildning. Huvuddelen av imamerna är män. Vidare har en imam ofta flera olika roller och uppgifter inom församlingen. De olika muslimska församlingarna och organisationerna har därför olika behov av utbildning.</p>
<p>Enligt högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a> beslutar regeringen vid vilka universitet och högskolor, med offentlig huvudman, som examina på grundnivå respektive avancerad nivå får avläggas. Med utgångspunkt i examensrätten kan ett universitet eller en högskola anordna den utbildning universitetet eller högskolan vill utifrån studenternas efterfrågan och arbetsmarknadens behov. Vid flera lärosäten finns inom det religionsvetenskapliga området även kurser i islamologi och om andra trosuppfattningar. Enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1993:792">(1993:792)</a> om tillstånd att utfärda vissa examina får en enskild fysisk eller juridisk person, efter tillstånd av regeringen, utfärda sådana examina som regeringen enligt vad som anges i högskolelagen meddelat föreskrifter om. Ett tillstånd att utfärda en examen kan förenas med rätt till statsbidrag och ge studenterna rätt till studiestöd. Ett antal enskilda utbildningsanordnare har tillstånd att utfärda generella examina med teologisk inriktning. Det gäller Ersta Sköndal Högskola AB, Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen för Johannelunds teologiska högskola, Evangeliska Frikyrkan för Örebro Teologiska Högskola samt Teologiska Högskolan, Stockholm (THS).</p>
<p>Vidare kan arbetsgivare och andra intressenter som identifierar ett behov av kvalificerad arbetskraft ta kontakt med ett lärosäte i syfte att utveckla en lämplig utbildning. De kan även ta kontakt med folkhögskolor och studieförbund. Dessa har stor frihet att anordna utbildningar inom ramen för syftena med statsbidraget till folkbildningen. För deltagare i utbildningar vid folkhögskolor finns möjlighet att erhålla studiestöd. Från och med januari 2008 finns ett nytt statsbidragsberättigat studieförbund, det muslimska studieförbundet Ibn Rushd.</p>
<p>Enligt förordningen <a href="https://lagen.nu/1999:974">(1999:974)</a> om statsbidrag till trossamfund får statsbidrag också lämnas till teologisk utbildning som anordnas vid sex i förordningen namngivna utbildningsinstitutioner. Nämnden för statligt stöd till trossamfund prövar frågor om statsbidrag enligt förordningen. Under 2007 uppgick bidraget till 1,2 miljoner kronor.</p>
<p>Utbildning i svenska språket och om svenska förhållanden</p>
<p>Svenskundervisning för invandrare (sfi) syftar enligt skollagen <a href="https://lagen.nu/1985:1100">(1985:1100)</a> till att ge vuxna invandrare grundläggande kunskaper i svenska språket. Kommunerna är skyldiga att aktivt verka för att nå dem som har rätt till sfi och se till att sfi erbjuds dem. Det finns även en lagstadgad rätt att läsa svenska som andraspråk inom grundläggande vuxenutbildning för dem som inte har sådana kunskaper i svenska som normalt uppnås i grundskolan. Imamer som är invandrare, har i likhet med alla andra invandrare som är bosatta i en kommun, rätt till sfi.</p>
<p>Alla kommuner och myndigheter är skyldiga att se till att alla samhällsmedborgare nås av relevant samhällsinformation. Kommunernas information till invandrare bör ges i ett tidigt skede efter ankomsten till Sverige och på individens modersmål eller på ett annat språk som den enskilde behärskar väl.</p>
<p>Utbildning för imamer i andra europeiska länder</p>
<p>Frågan om utbildning av och för imamer är inte unik för Sverige. I Europa har man valt olika vägar för att möta utbildningsbehov hos imamer. Länder i Central- och Sydeuropa har i många fall historiska kopplingar till islam och en stor andel av befolkningen är muslimer. I många av länderna finns starka muslimska organisationer som representerar gruppens intressen gentemot staten.</p>
<p>En diskussion förs också i dag i många europeiska länder om utbildning av imamer. I flera länder, t.ex. Österrike och Frankrike, finns undervisning i islamologi på högskolenivå. I Nederländerna finns undervisning om islam på bachelor- respektive bachelor/mastersnivå vid två universitet och en högskola. Efter dessa studier läser den studerande kompletterande kurser för att bli imam. De nederländska myndigheterna kräver att imamer och andra religiösa ledare genomgår en ettårig integrationskurs innan de tillåts praktisera i landet. I Frankrike finns en utbildning för imamer vid den katolska högskolan i Paris, Institut Catholique de Paris. Denna utbildning ska förmedla icke religiösa aspekter av fransk rätt, historia och samhällsliv.</p>
<p>Behovet av utbildning för imamer</p>
<p>Muslimska församlingar och organisationer har vid olika tillfällen påtalat ett behov av utbildning av imamer i Sverige. Muslimska församlingar rekryterar i dag främst imamer som kommer hit från ett annat land för att arbeta i församlingen under ett fåtal år, eller svenska imamer som fått sin utbildning utomlands. I många fall upplever församlingarna ett behov av att ge dessa imamer utbildning i svenska språket och om svenska samhällsförhållanden. Andra församlingar och organisationer säger att de hellre skulle ha möjlighet att i Sverige utbilda imamer som är uppvuxna i Sverige. De precisa utbildningsbehoven och deras omfattning är oklara. Det behövs därför en dialog med muslimska organisationer för att belysa behoven och klarlägga hur de kan tillgodoses inom det svenska utbildningssystemet.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ska kartlägga och analysera de behov av utbildning för imamer i Sverige som olika muslimska församlingar och organisationer i Sverige upplever och som de har påtalat.</p>
<p>Utredaren ska kartlägga och analysera behovet för blivande och verksamma imamer av såväl olika typer av utbildningsinsatser vad gäller till exempel svenska språket och svenska samhällsförhållanden som eventuell teologisk utbildning i Sverige inom högskolan eller folkbildningen. Utredaren ska bedöma vilka möjligheter som i dag finns inom det svenska utbildningssystemet till en sådan utbildning och analysera hur eventuella utbildningsbehov bäst kan hanteras inom detta system - det kan vara inom folkbildningen, den kommunala vuxenutbildningen eller högskoleutbildningen.</p>
<p>Utgångspunkter för arbetet ska vara de principer som finns för det existerande statliga stödet till trossamfund i lagen <a href="https://lagen.nu/1999:932">(1999:932)</a> om stöd till trossamfund. Principerna innebär att samfundet ska bidra till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som det svenska samhället vilar på, att det är stabilt och att det har egen livskraft.</p>
<p>Vidare ska utredaren ta del av och belysa hur andra länder i Europa löst utbildningsfrågan för imamer.</p>
<h2 id="redovisning">Redovisning av uppdraget</h2>
<p>Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 1 juni 2009. </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:158/2007-11-22T12:00:00+01:002007-11-22T12:00:00+01:002007:158 Ökad frihet för universitet och högskolorUtbildningsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 22 november 2007</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>En utredare ska lämna förslag till en eller flera verksamhetsformer för statliga universitet och högskolor som omfattas av högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a>. Utifrån de förslag på verksamhetsformer som lämnas ska utredaren föreslå hur statens styrning av universitet och högskolor ska utformas. Utgångspunkten för förslagen ska vara att lärosätenas självbestämmande ska öka samtidigt som statens intresse av att kunna styra och kontrollera för staten viktiga delar av verksamheten ska tillgodoses.</p>
<p>Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 5 december 2008.</p>
<p>Ökat självbestämmande för universitet och högskolor</p>
<p>Högre utbildning och forskning har en central roll för såväl samhällets som enskilda individers utveckling och välstånd. En grundläggande uppgift för universitet och högskolor är att vara en självständig och kritiskt reflekterande kraft i samhällsutvecklingen. Det är angeläget att universitet och högskolor ges bästa möjliga förutsättningar att fullgöra denna viktiga samhällsfunktion på ett effektivt sätt och med hög kvalitet och integritet. Nya villkor och förutsättningar för lärosätena, bl.a. som följd av globaliseringen, ställer dessutom ökade krav på profilering, samverkan och kvalitet.</p>
<p>Regeringens bedömning är att den politiska styrningen ska minska och att universiteten och högskolorna ska ges ett ökat självbestämmande över verksamheten. Genom att ge de statliga universiteten och högskolorna en annan verksamhetsform och minska den statliga styrningen får lärosätena bättre förutsättningar att besluta om t.ex. organisation, förvaltning och utveckling av den egna verksamheten. Därigenom kan de bättre utnyttja de möjligheter, både nationella och internationella, som erbjuds och bättre beakta de behov som nya villkor och förutsättningar medför.</p>
<p>Det är samtidigt en självklarhet att statsmakterna måste ha goda möjligheter att försäkra sig om att de viktiga uppgifter som universitet och högskolor har utförs med hög kvalitet. Det är angeläget att utforma styrningen av universitet och högskolor så att största möjliga grad av självbestämmande kan uppnås samtidigt som statsmakternas legitima behov av en övergripande styrning av verksamheten säkerställs.</p>
<p>Ett ökat självbestämmande i andra länder</p>
<p>Regeringens ambition att lärosätena bör ges en mer självständig roll i samhället överensstämmer med den internationella utvecklingen. Ett ökat självbestämmande som tar sin utgångspunkt i att universitet och högskolor ska vara en självständig kraft i samhällsutvecklingen sker även internationellt.</p>
<p>Såväl inom Norden och Europa som i delar av övriga världen pågår långtgående reformarbeten med en sådan inriktning för att anpassa verksamheten vid universitet och högskolor till de nya förutsättningar och villkor som den globala utvecklingen för med sig.</p>
<p>I Storbritannien har lärosätena sedan lång tid tillbaka haft en till stor del självständig ställning gentemot staten. Detta har inneburit en handlingsfrihet som svenska lärosäten saknar. I våra nordiska grannländer har det under de senaste åren gjorts reformer som syftar till att öka universitetens och högskolornas självbestämmande.</p>
<p>I Finland är universiteten statliga myndigheter men med viss autonomi, vilket gör att de skiljer sig från andra myndigheter. Universitetens särställning kommer till uttryck i grundlagen. De finska universiteten har getts ett ökat självbestämmande främst genom förändringar i den finansiella styrningen. En finsk statlig utredning (Revidering av universitetens ekonomiska och administrativa ställning, slutrapport, Undervisningsministeriet 2007:2) som presenterades i februari 2007 innehåller förslag om att det för universiteten ska införas en ny offentligrättslig juridisk person som innebär att universiteten frigörs från staten som juridisk person. I Danmark trädde en ny universitetslag i kraft år 2003. Universiteten övergick då från att ha varit statliga institutioner till att bli s.k. självägande institutioner i den offentliga förvaltningen.</p>
<p>I Norge finns det sedan år 2005 en ny lag för universitet och högskolor. Efter flera utredningar och förslag om universiteten som egna rättssubjekt beslutades att lärosätena ska fortsätta att vara s.k. förvaltningsorgan med särskilda fullmakter. Sådana organ har en mer fristående ställning än de norska förvaltningsmyndigheterna i övrigt.</p>
<p>Tidigare reformer i Sverige</p>
<p>Historiskt sett har svenska universitet och högskolor alltid varit styrda av staten. Hur staten har styrt har dock varierat över tid och således även lärosätenas frihet att själva bestämma över den egna verksamheten. Uppsala universitet och Lunds universitet har en lång tradition av stort självbestämmande, bl.a. tidigare som egna rättssubjekt med äganderätt till egendomar som donerats till universiteten. Egendomar ägs i dag av stiftelser som förvaltas av universiteten. I slutet av 1800-talet bildades icke-statliga högskolor i Göteborg och Stockholm, vilka förstatligades och blev universitet 1954 respektive 1960. Under samma period ökade antalet studenter kraftigt och nya statliga lärosäten inrättades. Vidare ökade centralstyrningen i fråga om universitetens och högskolornas administration och ekonomi.</p>
<p>Under de senaste 30 åren har universiteten och högskolorna gått från att ha varit centralstyrda med flera olika beslutsnivåer mellan regeringen och högskoleledningarna till att, genom 1988 och 1993 års högskolereformer, utvecklas mot att bli alltmer självständiga. Den decentraliseringsprocess som pågått har inneburit att staten alltmer styrt i övergripande former och att delar av ledningen av verksamheten vid universitet och högskolor återförts till lokal nivå. Efter förslag i regeringens proposition om formerna för högskolepolitiken 1988 (prop. 1988/89:65) inleddes en successiv övergång från anslags- och dimensioneringsstyrning till mål- och resultatstyrning. En utveckling som ställde krav på förbättrad uppföljning och utvärdering av högskolans verksamhet. Denna utveckling har inneburit att universitet och högskolor har kommit att spela en större roll också i ett regionalt utvecklingsperspektiv.</p>
<p>I propositionen Universitet och högskolor Frihet för kvalitet (prop. 1992/93:1, 1992/93:UbU3, rskr 1992/93:103) presenterades en strategi för förändring av det svenska universitets- och högskolesystemet som innehöll tre metoder. Den första metoden avsåg ökad frihet för och skapande av incitament för utveckling och kvalitet. Den innebar bl.a. en avreglering och minskad detaljeringsgrad i statsmakternas budgetbeslut rörande statliga universitet och högskolor. Vidare omfattade den föreslagna strategin införandet av fasta och entydiga regler för relationerna mellan staten och enskilda anordnare av högskoleutbildning. Syftet var att skapa etableringsfrihet som skulle öka mångfald och konkurrens och göra att nytänkande och privata initiativ blev pådrivande krafter i förändringsprocessen. Efter förslag i propositionen Högre utbildning för ökad kompetens (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363) beslutades lagen <a href="https://lagen.nu/1993:792">(1993:792)</a> om tillstånd att utfärda vissa examina. Motivet angavs i propositionen vara att säkra kvaliteten i de examina som utfärdas av enskilda utbildningsanordnare och att reglera förhållandet mellan staten och dessa anordnare. I dag finns det 24 enskilda utbildningsanordnare som har tillstånd att utfärda examina.</p>
<p>I propositionen Frihet för kvalitet presenterades som en tredje metod ett förändrat icke-statligt huvudmannaskap för vissa universitet och högskolor. I propositionen anfördes att statligt huvudmannaskap i myndighetsform bara är en av många möjliga verksamhetsformer för universitet och högskolor. Det konstaterades att Sverige är unikt när det gäller statens absoluta dominans inom universitets- och högskoleväsendet och att det vanliga i andra länder är att universitet med andra huvudmän kompletterade de statliga universiteten och högskolorna. Mot denna bakgrund beslutades senare efter förslag i propositionen Högskolor i stiftelseform, Mångfald för kvalitet (prop. 1992/93:231, bet. 1992/93:UbU18, rskr. 1992/93:405) att några statliga universitet och högskolor skulle överföras till privaträttslig form genom att skapa stiftelser. Det resulterade i att Stiftelsen Chalmers tekniska högskola och Stiftelsen Högskolan i Jönköping bildades. Jämfört med de statliga universiteten och högskolorna avsåg beslutet om stiftelsebildningarna att ge en väsentligt ökad autonomi med avseende på inriktning och dimensionering av grundutbildning och forskning, organisations- och ledningsfrågor samt tjänsteorganisation och medelsförvaltning. En rad intressanta profileringar förutsågs i förlängningen, t.ex. nya och förbättrade samarbetsformer med näringslivet och det omgivande samhället, mångvetenskapliga forskningsarrangemang eller förbättrade internationella kontakter och studentutbytesprojekt.</p>
<p>Ytterligare ett steg i arbetet med att öka lärosätenas självbestämmande togs våren 2007 efter regeringens förslag i propositionen Frihet att välja - ett ökat inflytande för universitet och högskolor när styrelseledamöter utses (prop. 2006/07:43, bet. 2006/07:UbU11, rskr. 2006/07:122). Genom den ändring i högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a> som trädde i kraft den 25 april 2007 och i anslutning därtill beslutade förordningsändringar ges universitet och högskolor ökade möjligheter att påverka sammansättningen av styrelsen för det egna lärosätet. I propositionen anges att frågor om styrelsens sammansättning och formerna för hur ledamöter i styrelsen utses återigen kan komma att tas upp.</p>
<p>Utredningar om verksamhetsform och styrning</p>
<p>De statliga universiteten och högskolorna är förvaltningsmyndigheter som lyder under regeringen. Deras verksamhet skiljer sig dock väsentligt från statliga myndigheter i övrigt. Universitetens och högskolornas organisation och arbetssätt styrs dels genom det allmänna regelverk som gäller för statliga förvaltningsmyndigheter, dels genom högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a>, högskoleförordningen <a href="https://lagen.nu/1993:100">(1993:100)</a>, förordningen (1993: 221) för Sveriges lantbruksuniversitet samt en rad andra regler som rör högskolesektorn. De har i allt väsentligt andra uppgifter och deras uppdrag är betydligt vidare än övriga statliga förvaltningsmyndigheter. Anslagen till högskolans verksamhet avser utbildning och forskning. I högskolelagen uttrycks principen om forskningens frihet.</p>
<p>Val av verksamhetsform för statlig verksamhet behandlades i propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98:136, bet. 1997/98:KU31, rskr. 1997/98:294). Där skrivs bland annat att statlig verksamhet i huvudsak bör bedrivas i myndighetsform, men att det ibland kan vara motiverat att låta en statlig uppgift utföras i en privaträttslig verksamhetsform. Som exempel nämns när staten och en annan part engagerar sig i anslagsberoende verksamhet och gemensamt bidrar till finansieringen. Inte heller konkurrensutsatt verksamhet bör bedrivas i myndighetsform enligt propositionen.</p>
<p>I december 2006 tillsattes Kommittén om översyn av den statliga förvaltningens uppgifter och organisation (Fi 2006:08). Översynen syftar till att effektivisera statlig förvaltning och verksamhet. I direktiven (dir. 2006:123) diskuteras bl.a. myndighetsbegreppet. Där framgår också att universiteten och högskolorna ska utredas i särskild ordning mot bakgrund av att de har en annan roll och andra uppgifter än övriga förvaltningsmyndigheter. Förvaltningskommittén ska lämna en slutredovisning senast den 15 december 2008.</p>
<p>I regeringsformen ges vissa grundläggande bestämmelser om myndigheter. I Statskontorets rapport Statsförvaltningens utveckling 2000 - 2005 (dnr 2005/122-5) påpekas dock att det i regeringsformen saknas en definition av myndighetsbegreppet. I rapporten hänvisas till förarbetena till regeringsformen där det framgår att avsaknaden av en definition hänger samman med ambitionen att skapa en flexibel förvaltning (prop. 1973:90).</p>
<p>Regeringen har beslutat om en myndighetsförordning <a href="https://lagen.nu/2007:515">(2007:515)</a> som ska träda i kraft den 1 januari 2008. Verksförordningen <a href="https://lagen.nu/1995:1322">(1995:1322)</a> upphör då att gälla. I myndighetsförordningen regleras bl.a. myndigheternas ledningsformer. Förordningen gäller för förvaltningsmyndigheter under regeringen, om inte en lag eller förordning innehåller en bestämmelse som avviker från myndighetsförordningen.</p>
<p>Enligt regeringsformen har domstolarna en särställning inom den offentliga verksamheten. Detta kommer till uttryck genom att domstolarna är helt självständiga i sin dömande verksamhet. Grundlagsutredningen (Ju 2004:11) har till uppgift att bl.a. överväga om det bör införas ett nytt särskilt kapitel i regeringsformen om domstolarna (dir. 2004:96). Utredningen tillsatte därför en expertgrupp under våren 2006 som i september 2007 lämnade sina förslag i frågan i betänkandet Bestämmelser om domstolarna i regeringsformen (SOU 2007:69). Grundlagsutredningen ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2008.</p>
<p>Andra exempel på myndigheter som har en särskild ställning för att markera deras oberoende är Riksbanken och Riksrevisionen, som lyder under riksdagen.</p>
<p>En diskussion om universitetens och högskolornas associationsform har förts under många år inom högskolesektorn av bl.a. Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF). Förbundet gav år 2004 professor Lena Marcusson, Uppsala universitet, i uppdrag att utreda universitetens rättsliga ställning. I rapporten Universitetens rättsliga ställning (SUHF 2005) redovisas olika tänkbara alternativa associationsformer för lärosätena. Även Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) har diskuterat och utrett frågan om universitetens och högskolornas styrning och organisation. I rapporten Framtidens universitet (2006) lämnas ett flertal förslag till hur högskolesektorn bör utvecklas i olika avseenden.</p>
<p>Resursutredningen (U 2004:03) som tillsattes våren 2004 med uppdrag att göra en översyn av resurstilldelningssystemet för universitets och högskolors grundutbildning (dir. 2004:49) redovisade i maj 2005 ett delbetänkande (SOU 2005:48). Genom tilläggsdirektiv (dir. 2006:29, 2007:81) utvidgades uppdraget till att också omfatta en översyn av resurstilldelning och övrig styrning avseende forskning och forskarutbildning vid universitet och högskolor. Utgångspunkten för detta uppdrag har varit behovet av hög vetenskaplig kvalitet och ökad profilering samt närmare samarbete och arbetsfördelning mellan olika lärosäten. Resursutredningen redovisade sitt uppdrag i betänkandet Resurser för kvalitet (SOU 2007:81) den 2 november 2007.</p>
<p>Regeringen tillsatte i mars 2007 en särskild utredare som ska föreslå hur en avveckling av kår- och nationsobligatoriet kan genomföras (dir. 2007:49). Utredaren ska utifrån en kartläggning av konsekvenserna av obligatoriets avveckling föreslå nödvändiga åtgärder för att säkerställa, stärka och utveckla studentinflytandet och en god studiesocial verksamhet vid universitet och högskolor. Uppdraget ska redovisas den 15 februari 2008.</p>
<p>Utredningen om utvärdering av resultatstyrningen (Fi 2006:07) har nyligen presenterat sina förslag i betänkandet Att styra staten - regeringens styrning av sin förvaltning (SOU 2007:75). Utredningen har bl.a. haft i uppgift att lämna förslag till hur resultatstyrningen bör förändras och utvecklas i syfte att förbättra styrningen av myndigheter samt ange vilka förutsättningar detta kräver och vilka begränsningar som finns (dir. 2006:30).</p>
<p>Behov av utredning</p>
<p>Nya villkor och förutsättningar för lärosätena</p>
<p>Viktiga utgångspunkter för utredarens uppdrag är den politiska inriktningen att lärosätenas självbestämmande ska öka och den politiska styrningen minska.</p>
<p>Ett övergripande mål för regeringens högskolepolitik är att förbättra kvaliteten i den högre utbildningen och forskningen. För att skapa goda förutsättningar för kvalitetsutveckling måste universitet och högskolor få ett tydligt ansvar för utformning av verksamheten. Det måste också finnas tydliga system för kvalitetsbedömning som är fristående från lärosätena. Det är viktigt med en sådan tydlighet inte minst för att blivande studenter ska kunna göra rationella val grundade på kvalitetsbedömningar.</p>
<p>Vidare behöver högre utbildning och forskning bedrivas med ett internationellt perspektiv. I syfte att kunna erbjuda utbildning och utföra forskning som är internationellt konkurrenskraftig och som kan konkurrera med de internationellt mest högklassiga lärosätena är det viktigt att skapa förutsättningar för att utveckla och behålla lärosäten med stor integritet. I en alltmer globaliserad värld är det för Sveriges konkurrenskraft och tillväxt också avgörande att lärosätena ges goda förutsättningar att kommersialisera forskningsresultat, vilket är en viktig del i universitetens och högskolornas samverkansuppgift. Det är också angeläget att lärosätena i ökad utsträckning kan spela en viktig roll i den regionala utvecklingen genom bl.a. samverkan med omgivande näringsliv och kommersialisering av forskningsresultat. Stiftelsehögskolor kan bidra till detta.</p>
<p>Globaliseringen är en av de faktorer som starkt påverkar universitet och högskolor. De är på så sätt i allt högre grad aktörer även på en internationell marknad. Det innebär bl.a. en ökad konkurrens om resurser, studenter och forskare. Frågor kring profilering och samverkan kommer att bli avgörande för att Sverige ska kunna klara sig i den internationella konkurrensen. Till exempel har globaliseringen lett till att framstående utländska lärosäten öppnat filialer i t.ex. Kina och Singapore. Från svenska lärosätens sida finns en ökad tendens till att verka i andra länder. T.ex. bistår Kungl. Tekniska högskolan, Lunds universitet och Karolinska institutet med verksamhet i Kina. Detta är dock sannolikt bara början på en utveckling där också svenska lärosäten kommer att verka internationellt i ökad utsträckning.</p>
<p>I en allt mer globaliserad värld måste villkoren för de svenska lärosätena bli likvärdiga med deras utländska motsvarigheter. Därigenom får lärosätena förutsättningar att konkurrera och verka på en internationell marknad, och svensk högre utbildning och forskning kan ge en grund för en fortsatt stark samhällsutveckling.</p>
<p>Universitet och högskolor samverkar i allt högre utsträckning med privata och offentliga aktörer på lokal och regional nivå, bl.a. som en följd av regionaliseringen och utbyggnaden av högskolan. I budgetpropositionen för 2008 (prop. 2007/08:1, utgiftsområde 16) framhåller regeringen att universitet och högskolor kan fungera som kraftcentra för att främja den regionala utvecklingen.</p>
<p>Val av verksamhetsform för universitet och högskolor</p>
<p>Statens styrning sker till stor del genom regler, trots införandet av mål- och resultatstyrning, och i form av ekonomisk styrning. Innehållet i regeringens styrning av universitet och högskolor och vilka instrument för styrning som bör användas behöver ses över och utformas på ett sätt som är mer ändamålsenligt för lärosätenas verksamhet. En alltför detaljerad statlig styrning försämrar lärosätenas förutsättningar att nå önskad utveckling. Det kan t.ex. handla om lärosätenas möjligheter till utlandsetablering och medverkan i internationella samarbeten, förutsättningar att konkurrera om de bästa studenterna och forskarna samt drivkrafter för att kommersialisera forskningsresultat och samverka med näringsliv och samhälle. Den i dag gällande verksamhetsformen statlig förvaltningsmyndighet kan begränsa lärosätenas handlingsfrihet även när det gäller medels- och fastighetsförvaltning, den interna organisationen samt möjligheter att teckna vissa avtal. Statens styrning måste därför begränsas till de frågor som är mest väsentliga för staten. Vidare bör lärosätena få det avgörande inflytandet över viktiga frågor rörande den egna verksamheten, såsom ekonomiska, personella och fysiska resurser liksom den interna organisationen och ledningen. Därför behöver såväl verksamhetsformen för universitet och högskolor som statens styrning av dem förändras och anpassas till nya förutsättningar och villkor. En ny verksamhetsform kan medföra konsekvenser för skilda delar av systemet för högre utbildning och forskning. Det behöver därför göras en övergripande konsekvensanalys för att jämföra för- och nackdelar med olika tänkbara verksamhetsformer.</p>
<p>För varje verksamhetsform kan det finnas flera olika möjligheter att utforma styrning och kontroll, vilket också påverkar graden av självbestämmande för lärosätena. Oavsett vilken eller vilka verksamhetsformer som föreslås, bör det finnas en balans mellan behovet av ett ökat självbestämmande för lärosätena och statsmakternas möjlighet till styrning och kontroll.</p>
<p>Minskad politisk styrning av universitet och högskolor</p>
<p>Den reglering som gäller för högskolor, framför allt högskoleförordningen, är omfattande och i vissa delar alltför detaljerad. En reglering bör i stället främst begränsas till att avse lärosätenas kärnverksamhet, utbildning, forskning och samverkan, i delar där staten har ett tydligt och väsentligt intresse att styra. Dit hör frågor om övergripande inriktning som t.ex. resursfrågor, dimensionering, effektivt resursutnyttjande, kvalitet i utbildning och forskning, ansvarsutkrävande samt rättssäkerhet för studenter. I övrigt bör det ankomma på lärosätena själva att ha det avgörande inflytandet.</p>
<p>Med huvudinriktningen att en eller flera andra verksamhetsformer än statlig förvaltningsmyndighet bör väljas för universitet och högskolor öppnas en möjlighet för att vissa frågor kan regleras genom avtal mellan staten och ett lärosäte. Så sker i dag när det gäller bl.a. Chalmers tekniska högskola och Stiftelsen Högskolan i Jönköping.</p>
<p>Regleringen av för lärosätet interna frågor, t.ex. lärosätenas interna ledning och organisation, bör starkt begränsas. Det är dock viktigt att noga överväga hur ledningsfunktionerna för mer självständiga lärosäten ska utformas. Däri ingår avvägningen mellan en styrelses ansvar och möjlighet att leda verksamheten och behovet av stor frihet när det gäller den akademiska verksamheten utbildning och forskning. En utgångspunkt är att forskningens frihet inte ska äventyras och att lärosätets ledning inte ska ha huvudansvaret för utbildningens och forskningens innehåll. Avvägningar behöver således göras mellan behovet av en kraftfull ledning på olika nivåer å ena sidan och ett mer decentraliserat, kollegialt inflytande å andra sidan.</p>
<p>Självständiga lärosäten förutsätter också en tydlig och kraftfull ledning. En särskild fråga är därvid hur styrelserna ska vara sammansatta och utses, vilket ansvar som ledningen vid ett lärosäte ska ha samt formerna för ledningen.</p>
<p>Även när det gäller frågor om anställningsstrukturen vid universitet och högskolor bör regleringen bli mindre omfattande än i dag. Dessa frågor utreds av Utredningen om befattningsstruktur vid universitet och högskolor (U 2006:08), vilken ska redovisa sitt uppdrag senast den 14 december 2007 (dir. 2006:48, 2007:82).</p>
<p>Med ekonomisk styrning avses den finansiella styrning och den resultatstyrning som kommer till uttryck inom ramen för den årliga budgetprocessen. Det måste finnas en balans mellan lärosätenas självbestämmande och statsmakternas behov av styrning och kontroll. Det är rimligt att uppföljning, utvärdering, tillsyn och kvalitetskontroll sker av en verksamhet med stor offentlig finansiering. Samtidigt måste universitetens och högskolornas speciella förutsättningar och ambitionen att få ökat självbestämmande beaktas. Regeringens styrning bör, som tidigare anförts, främst avse områden där det finns ett väsentligt statligt intresse, såsom frågor om dimensionering, effektivitet, kvalitetsutvärdering samt rättssäkerhet för studenterna.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>En utredare ska lämna förslag till en eller flera nya verksamhetsformer för statliga universitet och högskolor som omfattas av högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a>. En viktig utgångspunkt i utredarens arbete är den beskrivna inriktningen mot minskad politisk styrning av och ökat självbestämmande för lärosätena. Även de beskrivna utvecklingstendenserna och förändrade förutsättningar och villkor som universitet och högskolor står inför, till följd av globaliseringen och ökade krav på profilering, samverkan och kvalitet, ska beaktas. Utredaren ska också belysa hur den mer problemorienterade forskningen påverkas av ett ökat självbestämmande. För varje förslag till verksamhetsform ska en övergripande konsekvensanalys av för- och nackdelar med verksamhetsformen göras. Den ska relateras till brister och problem med nuvarande verksamhetsform.</p>
<p>Utifrån de förslag på verksamhetsformer som lämnas ska utredaren föreslå hur statens styrning ska utformas. Utgångspunkten även för dessa förslag ska vara att öka lärosätenas självbestämmande. Samtidigt måste dock statens intresse av att kunna styra och kontrollera för staten viktiga delar av verksamheten tillgodoses.</p>
<p>Utredaren ska i sitt arbete ta del av resultat och erfarenheter från reformer av verksamhetsformer och statlig styrning som har genomförts i Sverige och andra länder, framför allt i övriga nordiska länder samt i Storbritannien.</p>
<p>Inom ramen för uppdraget att föreslå verksamhetsformer ska utredaren</p>
<p>- föreslå hur regeringens mål- och resultatstyrning ska utformas för universitet och högskolor,</p>
<p>- föreslå hur intern styrning och kontroll, intern och extern revision ska ske för universitet och högskolor,</p>
<p>- föreslå hur tillsyn och kvalitetssäkring ska ske för universitet och högskolor,</p>
<p>- föreslå vilka uppgifter och vilket ansvar som ledningen vid ett lärosäte ska ha samt formerna för denna,</p>
<p>- föreslå hur studenternas rättssäkerhet kan garanteras,</p>
<p>- redovisa hur övriga myndigheter inom högskolesektorn berörs och vid behov lämna förslag på förändrade uppgifter för dessa myndigheter.</p>
<p>Utredaren ska belysa de arbetsgivar- och personalpolitiska konsekvenserna av en eventuell övergång till en annan verksamhetsform. Det gäller t.ex. frågor om tillhörighet till arbetsgivarorganisation, vilka kollektivavtal som ska gälla och effekterna på finansieringen av de statliga tjänstepensionerna.</p>
<p>Vidare ska utredaren lämna de förslag till författningsändringar som översynen föranleder och redovisa vilka ekonomiska konsekvenser som förslagen medför. Om utredarens förslag innebär kostnadsökningar, ska utredaren föreslå en finansiering enligt vad som anges i 14 § kommittéförordningen <a href="https://lagen.nu/1998:1474">(1998:1474)</a>.</p>
<p>Uppdragets genomförande och tidsplan</p>
<p>Utredaren ska genomföra uppdraget i nära kontakt med företrädare för universitet och högskolor, studenter, andra berörda myndigheter inom högskolesektorn samt offentliga och privata forskningsbeställare.</p>
<p>Utredaren ska samråda med Utredningen om avveckling av kår- och nationsobligatoriet (U 2007:06). Samråd ska även ske med Grundlagsutredningen och Förvaltningskommittén i de delar som har ett samband med deras uppdrag.</p>
<p>Utredaren ska hålla berörda centrala arbetstagarorganisationer informerade om arbetet och ge dem tillfälle att framföra synpunkter.</p>
<p>Om utredaren finner att förslag som utredaren avser att lämna nödvändiggör ändringar i grundlag eller annan författning som rör konstitutionella ämnen, ska utredaren anmäla detta till regeringen.</p>
<p>Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 5 december 2008.</p>
<p> (Utbildningsdepartementet) </p>